Efter att ha inlett min nedstigning till helv... Eeehhh... Min nedflyttning till Skåne med 2,5 veckas semester har jag nu börjat jobba! Egentligen har jag hunnit jobba 1,5 vecka men det har lett till att jag inte orkat skriva någon blogg då jobbet tar en massa energi men å andra sidan skulle jag inte ha råd med bredband utan jobb så om jag varit arbetslös hade det i alla fall inte blivit något blogginlägg! Häpp!
Jobbet är typ detsamma som det jag hade förut men orderhantering och rutiner för specifika kunder är nya och det är en hel del info som rasar in i 08:ans stackars huvud och den mesta infon överförs på skånska så ni må tro att snurrar i skallen! Eftersom jag jobbar i Malmö och nästan alla kolleger är bördiga från just den provinsialhålan slipper jag i alla fall höra lundensiska på jobbet! Lundensiska måste vara en av de hemskaste dialekter som någonsin uppfunnits! En infödd lundabo kan lyckas med konststycket att låta dryg och nedlåtande samtidigt som denne säger något snällt som faktiskt är uppriktigt! En väninna i Malmö dissade en gång lundensiskan hårt: "De kan ju för faen inte ens säga Lund! De säger Lynd!" och så förvreds hennes ansikte av förakt...
Tror jag tappade tråden... Jobbet var det ju jag raljerade om. Min nya chef hade en käck idé när han anställde mig och det var att jag som pysslat med det mesta inom min bransch skulle fungera som brandkårsstyrka och rycka in på de avdelningar som behöver förstärkning men som bekant når ju sällan bra idéer hela vägen fram. En kille sa upp sig härom veckan och olyckligt nog är han den ende på firman som behärskar sin avdelning, förutom jag, vilket i praktiken innebär att jag kommer att ta över hans avdelning redan efter en månads anställning och förutom den betungande ansvarsgrejen med det hela innebär detta att JAG kommer att bli den ende på hela firman som kommer att behärska arbetet på nämnda avdelning vilket i sin tur kommer att innebära en hel del arbetande, en hel del problem och framför allt svårigheter att få ledigt!
Svårigheter att få ledigt är nog det värsta med det hela då jag och söta sambon har en bokad och betald resa till Transsylvanien i slutet av oktober för att hälsa på mina svärföräldrar... Min kära Bunny-Hun råkar ju vara bördig från den mytomspunna regionen i fråga. Begreppet "Bunny-Hun" kan förresten tarva en utredning: sambon i fråga är ungerska och de lär ju härstamma från hunnerna, ni vet det där barbariska centralasiatiska folkslaget som under 400-talet härjade sig ända in i Frankrike innan de jagades på flykten av en allians av romare och visigoter (som sedan återgick till att inte vara allierade). Hur som helst, en Bunny-Hun torde då vara en söt jänta i barbaruniform krönt med kaninöron och fluffig svans och bör följaktligen ingå i distraktionsregementet! Lite som sirenerna i grekiska mytologin. Det funkade på mig i alla fall! Aja, surt som fan om inte resan blir av!
Nu när vi avhandlat detta ska vi avhandla något annat! Det finns en del lustiga människor här nere i södern! Grannfamiljens barn är lustiga! Speciellt när de gråter... Dottern i familjen är typ 10 men lång som fan och pinnsmal och ser ut som Joey Ramone, dock med svåra primadonnafasoner... Sonen är nog 3 och ser ut som någon av bröderna Baldwin och har sitt mellanösternursprung till trots svårt iskalla blå ögon som han alltid stirrar lite för länge med. Sen så har vi en fyllotant som brukar ockupera en av bänkarna utanför Netto. Hon super och röker så det står härliga till och har en röst som får Tom Waits att framstå som kastratsångare i Nävragöls Gosskör! Hon brukar gorma om att hon ska brinna i helvetet och dränkas i svavelsjöarna för att hon är muslim. Om muslimerna har sådana medlöpare behöver de knappast några fiender... Härom dagen när jag gick från jobbet glodde jag in genom ett skyltfönster till en radio- och tv-butik och får se en gammal vithårig tant stå med blicken förlorad i fjärran samtidigt som hon vegetativt smekte baksidan på en gigantisk platt-tv. Fetischerna kryper uppåt i åldrarna... Och till sist den värste av alla! När jag intet ont anandes stod och rökte på firmans lastkaj passerade en ölmagad man med blåjeans, blå jeansjacka, loafers och Christer Sandelin-frilla (löst spret med blekta slingor) och inte verkade han skämmas heller! Brrr...
Nu ska jag ut på ballekongen och ta en cig!
Tjipp!
Tjipp!
