lördag 20 mars 2010

Det blir inte för ofta när man ristar i sten...

Vad fan har hänt sen sist? Ingen förväntar sig väl att jag ska komma ihåg nåt? Men njo, några fragmentariska minnen har jag! Jag blev oförhappandes full i en kollegas sällskap på höstkanten (ja, det var länge sen jag gjorde ett blogginlägg...). Efter god köttgryta och rödtjut hamnade vi på en krog för EN öl (ni har hört den förut va?) som blev en räcka öl, fernet branca och whisky! Kollegan är tjenis med bartendern vilket renderade i både rabatterad och gratis alkohol. Bartendern hade den goda smaken att bjuda sig själv på allehanda godsaker samtidigt som han söp ner oss. Eftersom jag är kollegans närmsta chef pekade jag på flaskorna med hela handen och han svarade "Ja sahib, bwana, tjifen". Jag har vaga minnen av att ha diskuterat the cure, joy division och the sisters of mercy med gitarristen från Bob Hund, minns även att jag drog några rövarhistorier (bokstavligen) från min tid som fångvårdare till bob hund-killarnas nöje. Förmodligen var det nog min sönderhackade asberusade berättarstil som drog flin snarare än storyinnehållet... Dagen efter var jag för första gången i mitt liv sjukskriven pga bakfylla! Jag spydde floder! Redan när jag kom hem på nattkröken och även efter att magen var tom... Jag har nog aldrig snytit ut så mycket galla förr... Min chef höll på att fnissa sig fördärvad när jag nämnde den egentliga orsaken till sjukskrivningen en månad senare. Chefens fnissande kan för all del bero på att jag nämnde bakfyllerisjukskrivningen på firmans julfest och att även chefen blivit suddig i konturerna vid tillfället, åtminstone genom mina glasögon.

Det verkar vara en åldersgrej det där med bakfyllespyor! När jag var under 25 hände det att jag spydde på fyllan men aldrig dan efter men det vände vid 25 års ålder och efter det spyr jag ofelbart om jag supit ordentligt men till min klena tröst spyr jag inte under själva fyllan längre. Med undantag för den där turen i höstas då... Skyller det på ferneten!

Hmm... Vad mer? Jo just det! Jag var ju min vana trogen på bolaget och blev påhoppad av nåt skevt studentfreak som såg ut som Billy Zane och pratade dålig svenska och som ville vigga en 50-öring för att ha råd med "drickat" som i hans fall var en smirnoff alkoläsk. Jag gav honom en enkrona och vände honom ryggen men när jag packade ner mina erforderliga vinpavor i ryggan kommer killen studsande och ger mig en 50-öring tillbaka! Ni må tro att bloggmaster var överraskad! Har inte sett killen sen dess så förmodligen behövde han sin alkoläsk för att våga genomföra sitt planerade självmord och ville sköta det med ryggen fri och utan pengar i fickorna; det är ju som bekant lättare för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga än vad det är för en rik att lirka sig in i himmelriket...

Utöver fyllerier och apropå himlen är det en annan sak jag grunnat på. Tänk om det är så att vi egentligen är universums destruenter. Ni vet, när ett löv faller till marken ger sig en hord av destruenter som t. ex. insekter, bakterier och maskar sig på det tills det till sist bara återstår ny fin jord. Tänk om människans roll är densamma fast i ett större perspektiv. Tänk om det är så att vi i arla urtid kom hit i rymdfarkoster från en annan döende planet med jordens förstörelse som enda uppdrag. Som av en snillrik uträkning skulle vi snart tappa det mesta av minnet, en del kvarstod och utgör grunden i våra religioner. Gamla reliefer och statyetter från sydamerika till ostasien, både via atlanten och stilla havet, visar människor i kläder som liknar austronautdräkter och i gamla Sumer och Babylonien finns reliefer med bevingade människor och saker som är kusligt lika raketer och de flesta gudar finns "där ute", bortom den mörka natthimlen. Tänk om det egentligen är vårt eget förflutna vi minns utan att känna igen det som minnen. Tänk om vi degenererade och glömde vårt syfte men ändå uppfyller det p.g.a att det är inprogrammerat i våra gener. Vi kom i raketer och vi ska vidare i raketer.

Nu, sent om sider, håller vår planet på att gå under på grund av vårt beteende, men tänk om det är den ursprungliga poängen. Vi är här för att förstöra, det ligger i vår natur, vi kanske inte ska skämmas för vår överkonsumtion av naturresurser. Eftersom levande saker i naturen dör och ruttnar och blir till ny jord kanske samma ekvation gäller för planeter. En planet dör och blir till stoft som en ny planet skapas av. Lagom till jordens undergång har människan fått fart på rymdresorna och en koloni på mars, eller åtminstone månen, är inte för långt borta. Tänk om det är huvudplanen, att vi skall förstöra denna planet och sen bege oss till nästa planet på listan för att under någon miljon års degenration följd av utveckling förstöra den också och dessutom upptäcka rymdfart i sista ögonblicket. I ett makrokosmos är vi bara bakterier och som det ser ut gör vi vårt arbete långsamt men gediget. För att citera William S. Burroughs: "Vi är i rymdåldern och vi är här för att ge oss av".

Tillbaka till den grå vardagen! Under julruschen gjorde jag något som jag hatar när andra gör. Jag gick åt ett håll och tittade åt ett annat. Det är få saker som är lika korkade att göra! Det bar sig inte bättre än att jag gick in i något mjukt med pälskrage och fick något som påminde om en fot under min tunga kängbeklädda högerfot. Hjärnan var trög och jag hann bli irriterad på tvärstoppet innan jag egentligen fattat vad som hänt. Tjejen jag promenerat in i, och på, bad dock snabbt om ursäkt ett par gånger så förmodligen hade hon gjort samma förhatliga blunder som jag vilket den här gången gav mig ryggen fri och det är så jag gillar att ha den!

När vi ändå är inne på förhatliga saker passar jag på att dela säsongens hatobjekt med er! Winner of the winter är folk som är i vägen! Är logik något som folk i gemen är helt i avsaknad av? Förstår inte folk att om det bara finns plats för två i bredd på ett specifikt ställe går det inte att mötas tre? Det har ju för ovanlighetens skull varit ordentlig vinter, så även här nere i sydstaterna. Med riktig vinter kommer ju ofelbart vissa framkomlighetsproblem. T.ex trottoarerna där det som regel gått en smal passage mellan två snövallar vilket lett till att man med nöd och näppe kunnat mötas två men otaliga gånger har jag mött folk som går två i bredd och som verkar uppriktigt störda över att behöva gå på led medan vi möts, de har inte fattat att det är nödvändigt att gå på led innan de en liten aning försent kommit underfund med att jag inte tänker gå ut i den halvmterhöga snödrivan vid sidan av den upptrampade gången. Enligt mina iaktagelser är det oftast kvinnor och tjejer som har problem med att gå på led. Vad förväntar de sig? Gentlemen? Hallå! Det är 2010 och jag är en modern man som tror på jämställdhet och jämlikhet! Jag ger inte mer plats åt en kvinna än vad jag tar själv... Man kan liksom inte få jämställdhet och förmåner samtidigt. De ingår inte i samma paket...

Sen har vi idioterna som ställer sig i trapporna till perrongerna på Lunds central. Åtskilliga gånger under vintern när det fallit enstaka spridda snökorn har mängder med idioter bokstavligen kakat igen trapporna. Speciellt i rusningstrafik när det kommer horder med människor från tågen som vill ner och lika stora horder som vill upp. De bara står där och fånler och låtsas inte se människorna när de pekar på enskilda snökorn och säger nåt platt och patetiskt till sitt sällskap. Är det nåt nytt jävla påfund att man ska bilda flaskhals om man är chic och "i tiden"? Är det nåt allmänt jävla upprop via twitter eller facebook eller sms eller nån annan jävla social ihålighet att man ska ut och bilda flaskhals på specifika platser på bestämda tider? "Titta älskling, den där krullbruden som skriver i city vill att vi klär ut oss till Moneybrother och Lady Gaga och går ut och ställer oss i vägen. Klockan 17.30 på torsdag, trappan till perrong 3. Vi vill väl vara trendiga älskling? Ta på dig ett dammsugarrör och ett par brillor för rysk atombombsprovning så kilar vi iväg!". Till nästa vinter ska jag köpa större kängor så jag kan trampa ner dem!

Efter denna svåra dos av hat rundar vi av med något roligare! Barns ibland bisarra sätt att ta reda på saker. Sambons grabb stod i hallen en morgon härom veckan och hojtade till mig i köket:
-Är det nån som har städat?
-Det tror jag inte...
-Är det nån som ska städa?
-Kanske det...
Lååååååååång tystnad
-Du kan gå in med skor...
-Tack!

Sambons dotter tog denna typ av frågesätt till nya höjder vid ett annat tillfälle. Jag hade dragit igång maten och skulle ut på ballekongen och ta en välförtjänt cig när hon undrande hojtade från sitt rum:
-Vad gör du?
-Plockar fram en cig...
-Vad ska du göra sen?
-Gå ut på balkongen och röka den...
-Vad ska du göra efter det?
-Gå in igen...
-Sen då?
-Ta av mig jackan.
-Vad ska du göra efter det?
-Varför undrar du vad jag ska göra hela tiden?
-Jag vill veta när maten är klar..!
-Men fråga det då...