Another motherfucker in a motorcade

Eller "Semester Del 2"... Andra fasen av semestern blev motorburen. Eller eh, det var ju första delen också men den här var mer expansionsdriven än jetdriven. För er som fortfarande inte hablar så gick den per bil alltså! Det blev trassel redan när jag skulle hämta den bokade hyrbilen... Efter att ha snokat på nätet inför bilhyrning konstaterade jag att OKQ8 (tycker fortfarande de borde heta QK efter sammanslagningen) var billigast och även denna gång fick jag vad jag betalade för. Bilen var iofs helt ok men tjejen på OKQ8 var det inte. Enligt bokningen skulle en hyrbil i mellanklass kosta 3049 för 11 dagar. Tjejen i fråga prackade på mig en självriskreduktion för 770 och jag nappade för det sänkte självrisken från 12500 till 1500. För all del hade jag inga planer på att krocka men man vet ju aldrig med alla idioter till mottrafikanter. Hur som, priset hon kom fram till låg ändå typ 500kr för högt. Efter att ha loggat in på min mail och visat henne bokningsbeskedet gav hon med sig, att de inte får prisuppgift i sitt system via min bokning låter obegripligt... Aja, jag hade bokat en sedan men fick en kombi så jag ska nog inte gnälla!

Delsträcka 1 gick från Lund till (ack du sköna) Stockholm. Efter vägen stannade vi för pisspaus i Ljungby där vi blev antastade av en krympling med mustasch som uppgav sig vara representant för motormännens riksförbund och som propagerade för rattnykterhet och många pauser under körning. Jag försökte med att jag var helnykterist och pausade galore men snubben gav sig inte. Till sist bjöd han på kaffe iaf. Tyvärr för svagt... Sambons grabb lyckades dock sno åt sig några havreflarn som tröst. Och för att ge honom ytterligare slagsida åt minushållet gav han sambons ungar brickor för "vägbingo" där de skulle pricka av specifika bilar och skyltar. I och med vägbingon blev ungarna osams om vem som sett vad... Väl framme i Stockholm vankades krubb hos en avlägsen släkting till sambon och på menyn stod soppa med en massa paprika i och sen blev det ungerska kåldolmar och efter en dag i bilen med sparsam kost blir man en fin spärrballong när man äter shitloads av kål! Efter det for jag till min gamla lägenhet för att plocka rätt på det sista jag hade kvar i källaren. Mina gamla rockaffischer fick följa med men de gamla vinterdäcken till audin fick forma stapel i källarkorridoren i gott sällskap med ett(!) annat däck och ett dockskåp som någon annan slashas dumpat. Sen sov jag dåligt, inte pga dåligt samvete över däcken utan för att nåt bratgäng hade partaj i villakvarteret och förde ett helkones liv och det var dessutom vidrigt varmt!

Dagen efter avlades en kort visit hos far och hans sambo vars papillonhundar beredde barnen mycket nöje. Sen bar det av norrut. Mot Bollstabruk och Nyland närmare bestämt. Enligt en bekant från Lunde som ligger i krokarna får man inte bo I Bollsta för då är man en efterbliven bondläpp, ni vet - epatraktor och för låga klackar på bootsen. Det var sparsamt med trafik och ungarna hade den goda smaken att slockna i baksätet och till min stora förtjusning gick det att pina upp en opel astra med 1,6-litersmotor till 170! Sambons dotter på 8 år är lite rolig ibland när hon frågar saker, eller snarare är det så att det är lätt att svara roligt. T.ex när man stannar på en rastplats frågar hon glatt "Är vi här nu" och ja vi är onekligen "här" men hon undrar egentligen om vi är framme och ser sig väldigt förvirrat omkring på rastplatsen. Allt flöt fint till krokarna av Gnarp där det blev kö. 3 fina ambulanser kom oss till mötes varav två hade blåljus på och uppenbart bråttom. Vi såg de krockade bilarna och undrade om någon kommit levande ur det hela. Det verkade som om ena bilen kommit rätt ut från en sidoväg ut på E4an där det är 90 och blivit bokstavligen överkörd av en bil som i gott tempo kommit farande. Ena bilen var typ 2 decimeter hög... Efterforskade lite när jag kom hem och alla 3 inblandade personer lär ska ha varit vid medvetande när ambulansen kom. Fan trot.

Aja, vi kom fram till morsan i Nyland så småningom och blev rikligt utfordrade. Dagen efter drog vi över till brorsan och släppte ihop ungarna med hans och det funkade fint så det blev några lugna dar. Sen for vi till Skuleberget och tog linbanan upp. Det var en sån där jävla soffa med handtag framför och jag höll på att skita på mig! Jag vill ha kontakt med marken! Riktigt otäckt blev det ibland när linbanan stannade och började gunga oroväckande. Jag tittade ner och konstaterade att det inte var så pass högt att jag skulle slå ihjäl mig men tillräckligt högt för att göra mig livslångt invalidiserad. Om jag dragit i backen där hade jag låtit som en jävla maracca när jag svingade höfterna! Jag svalde och tittade uppåt och såg att vi avverkat ungefär en fjärdedel av åkturen och det beredde mig stor ångest. Tillbaka ner från berget gick vi till fots! Nämnde berget för en kollega som berättade att en vän till hans far fått åka till psyket efter en tur med nämnda linbana!

Sen drog vi till Norge för att hälsa på sambons bror. Vi stannade till och diggade Döda Fallet där vildhussen ställde till det (googla! Gäller även farsan!). Vi mellanlandade i Östersund och bunkrade skaffning och köpte oss en färdiggrillad kyckling för att få nåt lättspytt i magen. Eftersom vi var knökhungriga orkade vi inte leta efter en mysig rastplats utan satte oss på kantstenarna vid en parkering och svullade på bästa taikonmanér bredvid en armé av återvinningscontainrar. Typ 7 mil innan norska gränsen hade vägverket tagit i ordentligt och rivit upp hela jävla vägen. Många mil gick i 2 decimeter djupt grovt grus och jag kan lova att man inte har mycket kontroll över bilen då. Men jag kunde inte låta bli att trycka ner gasen ibland och härma en speakerröst "Björn Walldegård, Rovaniemi 1979, 2a efter tredje heatet" etc. till barnens stora förtjusning och sambons stora skräck.

Väl framme i Norge blev vi inkvarterade i baracker bredvid kakfabriken där sambons brorsa jobbar. Våra grannar var ett koppel ester som knegade på ett närliggande skifferbrott. Barackerna var helt värdiga som bostad inte bara åt ester utan även åt svenskar och ungerskor utrustade som de var med 2 sovrum, kombinerat kök och vardagsrum och mugg med dusch. Nästa dag for vi iväg på utflykt till ett vattenfall som var något mer levande än tidigare nämnda Döda Fallet! Det låg på svenska sidan och jag tror det är sveriges högsta vattenfall - en fallhöjd på 43 meter. Vattnet hade grävt ut en djup kanjon genom berget och landskapet och det var på det hela taget rätt häftigt! Vägen dit var lite jobbig då det spöregnade så jag trodde den smala grusvägen skulle sköljas bort. Sambons brorsa kved oroväckande mellan sina ändlösa tirader om skor och kläder och nätpoker. Vattnet som forsade var färgat av järnmalm och skogsskit och jag försökte tuta i sambons dotter att det var avigsidan av bergsjättarnas pissoar vi såg men hon verkade inte helt övertygad. Dagen efter for vi på fiskeutflykt och det var makalöst vackert men inte ett enda napp fick vi. Däremot fick vi bekanta oss med bromsar feta som bålgetingar och de var många! Självklart lyckades sambons grabb hugga fast svågerns tackel i nån jävla berghäll varpå bloggmaster fick vada ut i det svinkalla vattnet med snorhala stenar för att försöka skaka saker tillrätta. Kan ju säga att det inte funkade nåt vidare men efter att söta sambon kanat nerför berget och hamnat i vattnet lossnade tacklet av sig självt. One small sacrifice... Tack så in i helvete mycket Gud! Senare på nattkröken gick jag ut på trallen utanför baracken för att ta en cig och fick en fin ghettoutsikt där 5 ester stod runt sina bilar på parkeringen och rökte, två stod lutande mot varsin bil, två satt på huk och den femte ringde och letade party: "No no datt iz on da swidisch sajd, its såm wäddingänniversary. No no, Marko is not parrrtying tonajt...". Runt 2 på natten kom nån och hämtade de törstande esterna. Sen blev vi väckta halv 7 på morgonen av sambons dotter som bankade på dörren till vår barack och undrade om vi inte skulle gå upp snart och jag undrade i min tur om barnaga var förbjudet i ett civiliserat land som Norge...

Hemresan blev lång. Jag hade svår hemlängtan och kikade på kartan och kom fram till att det var ungefär 120 mil på E45an vilket med E4mått mätt borde ta typ 10 timmar. En lätt match för ett machoarsel med bilen full av familj! Nu är det dock så att det att E45an INTE är E4an. E45an är en jävla landsväg där 120 mil motsvarar typ 17 timmars körning inklusive omkörningar av sega långtradare och traktorer och husbilar av märke och modell "Bürstner 685 Elegance" (jag körde om honom 2 gånger!)... Tanken fanns på att stanna och hyra en stuga någonstans men jag ville hem! Tanken på att stanna och plocka ur all packning ur bilen var måttligt tilltalande och sambons ungar hade börjat gå varann på nerverna och tillsammans hade de börjat gå mig på nerverna. Så, gasen i botten!

Efter många mil i mörkret kom vi äntligen fram till en nattöppen mack. KAFFE!!! Och bensin... Som Eldkvarn så vist sjöng: "Där står espressomaskinisten vid sin blanka maskin/ pumpar kopparna halva med svart bensin". Och chips och cola. Framför mig i kön stod en sur tradarchaffis och bjäbbade med expediten om nåt och jag hann bli irriterad men när han vände sig om fann jag det för gott att hålla käften, killen såg ut som en örn! Näbbliknande näsa, mun med nedåtdragna mungipor och världens dödaste ondaste ögon. Han skrämde mig! Körde för DHL. Sen körde jag vidare. Efter ännu flera mil kom vi fram till götet där jag kunde svänga upp på E6an, riktig motorväg. Highway into the sunset! Dock hade solen redan gått ned med god marginal och lagom tills jag körde upp på E6an kom regnet. Inget trivsamt litet sommarregn man knullar under på blomdoftande sommarängar utan ett rejält jävla skyfall. Klockan var 2 på morgonen och jag var trött . Efter regnet kom hagel, i bibliska proportioner... Abraham, Lot och Hesekiel lär trots allt skrytsnack i den heliga skrift inte ha sett nåt liknande! Jag körde i 60 och kände ändå däcken tappa fäste ett par gånger varpå bilen kanade i sidled på ett obehagligt vis. Aja, desto större fröjd när jag parkerade hemma klockan 5 på morgonen. Jag betalade parkering fram till 13:40 samma dag sen gick jag och la mig och vaknade 13:36. Fan vad professionellt klockad jag är! För en kort stund kände jag mig som farsan.

Lite synd var det dock att köra hela västkusten i mörker för det var första gången jag hade det tvivelaktiga nöjet att köra den vägen. Fast för all del så lär ju Göteborg ändå alltid befinna sig i skuggan av Stockholm. Kanske kan jag tajma lite bättre nästa gång! När jag lämnade tillbaka bilen råkade jag nämna för snubben i kassan att jag varit i Norge varpå han blev lite förfärad och sa att försäkringen bara gäller i Sverige. Häpp! Nu ska jag återgå till folkölen och pálinkan ( sista chansen att vara semesteralko!).