Flyttar på och skånar vidare

Att flytta är ett projekt som kräver lösningar och arrangemang värdiga kung Salomons vishet! Efter att ha baxat ner möblemang och prylar till skåneland återstod städningen. Det krävs hårda nypor för att sanera en kvart där man bott i 8 år utan att ha storstädat och där man dessutom ägnat sig åt inomhusrökning i åtminstone 7,5 år. Det rum som var tänkt som sovrum hade jag datorn i de sista åren och framför den röktes det ymnigt… Då jag pga ljusskygg surfning alltid hade rullgardinen neddragen blev vädringen obefintlig och rekylen av det vid flyttstädningen blev hård! Efter första skrubbningen hade färgen på garderobsdörrarna gått från beige till naturfärgad, efter andra skrubbningen bleknade färgen till något som bäst kan beskrivas som benvit med inslag av utsmetade ”skid marks”. Tredje skrubbningen som utfördes av min söta sambo gav dörrarna en vit-med-god-vilja-nyans och den fjärde skrubbningen gav en riktigt anständig vit ton! Sen var det bara resten av lägenheten kvar…

Sambon tog rätt på resten av dator/sovrummet och vardagsrummet medan jag gav mig på köket. Imponerande nog är insidan av alla skåp och utrymmen i köket fortfarande behängda med originalfärgen från –48, tyvärr följde den bitvis med smutsen när jag skrubbade. Å andra sidan var smutsen så ingrodd i färgen att jag tyckte mina skåp var lite hippa eftersom hyllorna såg tatuerade ut med gamla koppringar och triballiknande mönster från läckande burkar och flaskor. Mannen som hade lägenheten innan mig var fyllo i socialgrupp 17, eller möjligtvis 16 och skåptvätt stod förmodligen långt ned på hans prioriteringslista så det var ganska anrik smuts jag svabbade bort! Under kylskåpet hittade jag en afghanmatta av damm och under spisen låg en rekorderlig klutta spackel som någon slö stambytare inte orkat bemöda sig med att ta upp.

Apropå fyllo förresten, på tisdagen sista veckan jag bodde kvar i stockholmsförorten älgade jag ner till lokala icabutiken och fick syn på en av alla dessa vinddrivna existenser som ett merkantilt samhälle skapar som motpol till alla som har det bra. Han satt på bänken utanför ica med ett påbörjat raffset folköl bredvid sig och en burk i handen. Han satt svårt framåtböjd så att huvudet befann sig mellan knäna och hans feta axellånga hår thouchade marken. Hans tår såg ut som om de haft ett nappatag med spanska inkvisitionen. När jag kom ut från ica satt han fortfarande i samma pose men hade på något listigt vis lyckats greppa och öppna en ny burk ur raffsetet. På onsdagen satt han fortfarande i samma pose men hade, får man anta, ordnat sig en ny sexpack.

På fredagen begav jag mig ännu en gång till ica, denna gång för att panta 3 kassar petflaskor och burkar som jag samlat på mig men varit för lat för att släpa med mig tidigare. Vid ölhyllan i butiken fick jag syn på det dubbelvikta bänkfyllot nu i utvecklad version, ”Fyllo 1.1”. Jag smet förbi bakom ryggen på honom och begav mig mot pantmaskinerna när jag hörde en rätt smetig och bögig röst med svår stockholmsdialekt säga:
-Nu haru mycke å jöra!
Knävlars! Fyllot socialiserar! Jag vände mig om och såg att han var skrämmande lik Olof Palme och några av hans tänder såg precis som tårna ut att ha blivit behandlade av inkvisitionen.
-Jomen! Det är en del kneg att panta!, svarade jag i alla fall artig som jag är.
-Ja snacka’nte me rej…, svarade den fan!
-Ja snacka me han., sa lodisen och pekade på en piprensargubbe vid pantmaskineriet. Piprensargubben bor i porten mitt emot min och är ett känt folkölsfyllo. Han är lång och pinnsmal och har alltid för korta byxor och oftast en ansiktsbehåring som en St. Bernhard. Dock var han trevlig just den här dagen och lät mig panta före. Tyvärr innebar det att jag hamnade mellan honom och Palmefyllot och blev indragen i viss konversation. I min kasse hade jag en riktigt gammal Vittelflaska som Palmefyllot pekade på.
-Troru ru få nåt förenär?
-Vettafan, den e lastgammal. Vi kan ju kolla., jag mokade in flarran i maskinen och den blev godkänd!
-Haru sett! De vasom fan. De trodde ja’nte., sa fyllot imponerat. Sen gungade han och lutade lite. Jag undrar vad det är som gör att fyllon ofta lutar, om det är för att de är så urkajkade i balanssystemet eller om det är för att de vill sprida alkoholen jämnt i kroppen och tror att det funkar bättre om de i omgångar stretchar vissa muskelgrupper. Hur som helst, i sina lutningar började han nyfiket och intresserat glo på min armar och tog efter en stund till orda:
-Ru e en av rom få som’ente gått på re där tatt eeehh ta eehh tattoogrejen lissom.
Jag drog upp skjortärmen och visade honom att jag minsann visst gått på tattoogrejen. Fyllot så lite fåraktigt ut:
-Aj fan! Där gjorde jag bort mig… Nu gick ja på en mina… Jävlar…, och så flinade han slemmigt och anlade en fuktig sängkammarblick och jag fann det för gott att trycka ut mitt pantkvitto och sticka illa kvickt men innan jag hann iväg fortsatte han konversationen:
-Öh vänta! Hu mycke blere fö flarrerna?
-47:50. Middagen är räddad!
-Aaaa, ölmiddan, sen flabbade han och jag drog!

Under en av städdagarna ansåg sambon och jag att vi gjort oss förtjänta av en utflykt så vi brakade iväg ut i bushen till en trevlig avsides sjö där vi fick en close encounter med naturen. En jävligt irriterande geting var på oss hela tiden och vi viftade och viftade men den bara kom tillbaka som en jävla jojo! Till sist fick söta sambon till en bra smäll på den så den for genom luften och studsade i pannan på mig. Getingen var nog bra ilsken för den stack mig i studsen men gadden rev bara upp ett litet jack och giftet sprutade istället ut över pannan på mig och först blev det kallt och sedan sved det som satan! Jag baddade med islatte och sen var allt bra igen…

Till sist var vi i alla fall färdiga med städningen som tog ett oändligt antal timmar och jag kunde med gott samvete överlämna lägenheten till andrahandshyresgästerna. På kvällen lördagen 2/8 satte jag och sambon oss på tåget söderut och några timmar senare var vi på plats i skåne! Första veckan har raskt flutit iväg i uppackningens tecken och jag har krasst kunnat konstatera att mina böcker består av lika delar papper, damm och nikotin… Konstaterade även att jag lyckats släpa med mig en hel del saker som borde ha hamnat i soprummet innan flytten.

Som avslut måste jag berätta att jag redan blivit trackad för att jag är stockholmare, oklart hur överhöghet kan vara föremål för spe dock… Var iväg till optikern för att göra syntest och inpassning av linser. Optikern såg ut som ett bastardbarn till Picasso och Mussolini och sa att han aldrig sett ett brytningsfel som mitt och att det nog berodde på att jag var stockholmare. Generöst nog skulle han i alla fall göra ett försök att fixa fram fungerande linser även om de normalt inte gjorde inpassningar på stockholmsögon. Gubbjävel…