Jahaja, då var jag här igen. Det
skrivs inte så mycket längre... Men om julafton var varje dag
skulle den inte vara särskilt kul. Den är knappt kul en gång om
året så ett intervall på nästan två år är lagom för en blogg!
Det är ju inget jävla tvittrande vi ägnar oss åt här!
Det var det det... Vad skriver jag nu
då?
Semester! Inledde med en afterwork med
kollega G och den andra G men han stack rätt kvickt. Under aftonen
blev jag antastad av en ödlelik farbror vid bordet bredvid som
undrade om vi grabbar (kollega G fyller 61 i år) hade nån signal
man kunde banka på fönstret om man ville bli serverad. Vi beklagade
att så inte var fallet och gubben sjönk ihop igen. Efter ett tag
samlade han dock kraft och drog med sig sitt damsällskap som jag
antog var hans dotter in till baren. På väg till uteserveringen
vinglade farbrorn till varpå damen i hans sällskap tyckte att han
nog inte skulle dricka mer. Gubben vände sig till mig för lite stöd
men jag förklarade att jag inte var i skick att backa upp honom.
”Och där försvann manligheten” sa den jäveln! Jag kontrade med
att jag var en bra diplomat vilket damen tyckte var kul men gubben
svarade att han inte behövde en diplomat...
Ett par dagar senare drog jag och söta
sambon till Berlin för en tredagars. Vi kollade in Pergamonmuseet
som har den fantastiska Ishtarporten från Babylon utställd! Jag har
varit sugen på att se den i 15-20 år så det var rena helga. Den
snoddes från Irak av en klåfingrig tysk arkeolog och är 15 meter
hög och byggd av blå sten med en helkones massa djurmotiv på. Sen
gick jag smått rusig genom utställningen ”Uruk – 5000 jahre
Megacity” som inte heller var fy skam!
Jag har inte varit i Berlin på 19 år
och har inga särskilt positiva minnen av huvudstadstyskarna men
efter denna resa har jag reviderat min inställning lite! Fast de
pratar inte gärna engelska. Och vakterna på de museum vi var inne
på borde lära sig att föra sig bland folk. De suckade och pustade
och tog varje chans att bråka! Utöver dessa fåntrattar var Berlin
finemang fast jag kom att undra över en sak; de skryter om sin fina
currywurst men den gick knappt att hitta nånstans! Vi snubblade in
på en restaurang i gamla östberlin som hade den på menyn och den
var smaskens! Men det var nog det enda stället vi hittade den på!
Sen hann vi knappt hem för att ta en
dusch och byta kläder innan vi for ner till svärföräldrarna i
Rumänien med en natt i Budapest som förspel. Dagen efter susade vi
med en ungersk taxichaffis med knäckt näsa genom Marosvásárhely
och hamnade 50 Lei senare vid svärisarnas port. För mig som inte
varit där på 3 år blev det ett kärt återseende! Svärmor hade
kokat ihop enastående käk och svärfar ett anständigt rödvin! Dag
två gick vi ut och ölade med delar av sambons gamla gäng och en
tjomme som jag träffade för fem år sen och blev tjenahejsan med
dök upp och eftersom han som en av de få där nere pratar bra
engelska babblade vi oss igenom kvällen. Jag undrar om det har med
vuxenlivets stagnerade utveckling att göra att man kan fortsätta
kackla som om inget hänt när man inte setts på fem år. Det var
lite likadant med sambons kusin som jag inte träffat på tre år, vi
fortsatte där vi slutade och det var inga konstigheter.
Under veckan blev jag utbjuden till
svärföräldrarnas sommarstuga. Jag, sambon, svärfar och en
bilburen granne for iväg till stugan som ligger 40 minuters bilfärd
från stan. Det var en juste liten lummig by med bra luft och många
insekter och ett dass som tömdes direkt ner i bäcken bredvid... Vid
bäcken växte dock gott om körsbär! Stora var de också! Gödsel
gör underverk.
Grannen till svärfars sommarstuga var
ungernnationalist in extremo! Han hade en lång utläggning om
ungrarnas särställning i mänsklighetens historia. Den handlade
inte bara om gulash och palinka, kappvändande och atombomber utan
även om ungerskan som isolatspråk(!). Den var minsann inte alls
släkt med finskan, ungrarna hade inget alls med finnar att göra
utom att de möjligtvis korsat varandras spår någon gång i ett
grumligt historiskt förflutet. Ska man vara krass har ungerskan och
finskan runt 1200 ord gemensamt och dessa är grundläggande ord
vilket antyder att det finns ett (åtminstone språkligt) släktskap
som går långt tillbaka i tiden. Ska man sen vara riktigt petig har
ungerskan många låneord från volgabulgariska, tyska,
balkanslaviska och turkiska. Inom loppet av några minuter hade han
fått ihop det att ungrarna härstammade från Egypten och att
ungerskan kommer från sumeriskan och dessutom är släkt med
sanskrit som är världens äldsta språk (sic). Detta
etnonationalistiska dravel ackompanjerades av en serie dramatiska
gester som skulle ha gjort Adolf Hitler om inte grön så åtminstone
röd(!) av avund! Nationalisterna är nationalismens största
fiender... Värt att notera är att mannen i fråga inte är någon
sjöbobonde utan snarare en berest akademiker. Med detta sagt ska man
kanske inte förvånas över att retrofascistiska partier som Jobbik
och deras militanta gren Magyar Garda (som officiellt är förbjudet)
kan göra sina röster hörda och dessutom få en hel del stöd. Till
mannens fördel skall dock sägas att han kände att jag hade en
positiv aura(!) och han gav mig en shitload av lök och den största
zucchini jag någonsin sett!
Som om denna smörja inte vore nog
började mannen i fråga undra över min inställning till äktenskap
mellan homosexuella och deras rätt att skaffa familj med barn och
jag svarade att jag inte kunde bry mig mindre efter att ha sett
tillräckligt många dysfunktionella kärnfamiljer. Varpå Herr
traditionalist sorgset skakade på huvudet. Min kära sambo sållade
rätt hårt innan hon översatte mina trötta kommentarer. För det
är med nationalister i andra länder precis samma sak som med
svenska falukorvsfascister – drar man ut polkagrisstången ur
arslet på dem är de fullkomligt tomma! I en del av hans utgjutelser
kan jag för all del ge honom rätt; han var sorgsen över att
ungerska barn inte längre lär sig folksånger och traditionella
sagor etc. Det har jag full förståelse för! För kulturtraditioner
är det fan inget fel på! Jag önskar att jag kunde sagan om den
bergtagna utantill! Hur många av er kan den? Att gilla sina egna
traditioner behöver och bör inte vara detsamma som att hata andras!
Ett förmildrande faktum i sammanhanget
är att ungern blev av med ungefär två tredjedelar av nationens yta
i trianonfördraget 1920. De satsade på fel häst i första
världskriget... Och ungrarna är inte lika historielösa som vi
svenskar är i allmänhet. Som jämförelse kan nämnas att svenska
polis- och militärhöjdare fortfarande har översta manschettknappen
oknäppt efter förlusten av Finland 1809 och inte tänker knäppa
den förrän Finland åter är en del av Sverige. Till saken hör
också att Transsylvanien räknas som ungrarnas kärnland och det
tillföll Rumänien i ovan nämnda fördrag varpå alla större
städer rumänifierades och ungrarna devalverades till andra klassens
medborgare. Till och från har ungerska varit förbjudet som
undervisningsspråk, typ som samiskan i Sverige. Under ett främmande
styre skulle förmodligen många av oss hålla fast vid traditioner
oavsett hur små och futila de än må vara. Jag gillar USA som
modell i sammanhanget, där skiljs på etnicitet och nationalitet!
Alla är de amerikaner men etniskt är de allt från italienare,
polacker och svenskar till karibier, araber och kineser etc. etc. Det
är i mina ögon ett jävligt bra arrangemang! En gemensam form och
en etnisk form. Integration är inte synonymt med assimilering.
Nu tar det naturligtvis inte slut här.
Söta sambons halvbror dök upp ett par timmar innan min avfärd till
flygplatsen. Han är en kul tjomme med koll på kultur som film,
musik och litteratur och förmodligen konst, vilket vi inte hunnit
diskutera. Att han har grava religiocentriska idéer om saker och
ting har jag fattat tidigare men ämnet kom tyvärr upp igen. Han
undrade hur ”verkligheten” såg ut rörande kravallerna i Husby i
motsats till ”sanningen” som ju kunde variera från person till
person. Jag svarade i förbifarten att det nog mest var uttråkade
snorungar som inbillade sig att de ett tu tre hörde hemma någonstans
när de unisont förstörde privat och offentlig egendom. Men
halvsvågern var inte alls nöjd med det svaret. Han hade tittat på
CNN och läst en del kommentarer och var nu säker på att det fanns
ideologiska motiv bakom (läs muslimska motiv). Jag förklarade för
honom att det åtminstone till hälften var etniska svenskar som
eldade och att den andra hälften troligtvis bestod av allt möjligt
från serber till syrianer utan religiösa funderingar och att det
säkert fanns en och annan ungrare bland stenkastarna. Men han trodde
snarare att det var något ideologiskt bakom, som t.ex. muslimer som
på något vis ville skapa destabilitet i det svenska samhället. Jag
ursäktade mig och gick och sket istället. Den där smörjan är
inte värd att diskutera! Att leta efter en etnisk eller religiös
konspiration i förortskravaller känns som att leta efter ett
halmstrå i en höstack! Det är direkt korkat! Och som en kul
parentes kan ju sägas att de huliganer som så småningom blir
troende muslimer brukar upphöra med vandalism och brott. Som en
lustighet i sammanhanget vill jag nämna en tjej jag pluggade med
under sena 90-talet, hon var till hälften eritrean och kom en dag
fnissande med en Metro i handen. Jag undrade vad det var som var så
jävla kul och hon visade framsidan med en bild på spanska
neonazister som marscherade till Francos ära och sa ”Här uppe är
de ju bara blattar” och så skrattade hon så att hon vek sig
dubbel!
Efter allt detta är jag nu tillbaka på
jobbet vilket känns lika roligt som en törnekrona i för liten
storlek. Är extremt oinspirerad och skulle nog egentligen vilja göra
något annat. Slå dank till exempel! Lite resande återstå¨r dock
innan sommaren är över. Sista veckan i augusti ska jag till
tokholmen och norrland och sen i september ska hela familjen iväg på
bröllop i Ungern och jag ska köra bil utanför Skandinavien för
första gången!
