Hoppla!

Jahaja, då var jag här igen. Det skrivs inte så mycket längre... Men om julafton var varje dag skulle den inte vara särskilt kul. Den är knappt kul en gång om året så ett intervall på nästan två år är lagom för en blogg! Det är ju inget jävla tvittrande vi ägnar oss åt här!

Det var det det... Vad skriver jag nu då?

Semester! Inledde med en afterwork med kollega G och den andra G men han stack rätt kvickt. Under aftonen blev jag antastad av en ödlelik farbror vid bordet bredvid som undrade om vi grabbar (kollega G fyller 61 i år) hade nån signal man kunde banka på fönstret om man ville bli serverad. Vi beklagade att så inte var fallet och gubben sjönk ihop igen. Efter ett tag samlade han dock kraft och drog med sig sitt damsällskap som jag antog var hans dotter in till baren. På väg till uteserveringen vinglade farbrorn till varpå damen i hans sällskap tyckte att han nog inte skulle dricka mer. Gubben vände sig till mig för lite stöd men jag förklarade att jag inte var i skick att backa upp honom. ”Och där försvann manligheten” sa den jäveln! Jag kontrade med att jag var en bra diplomat vilket damen tyckte var kul men gubben svarade att han inte behövde en diplomat...

Ett par dagar senare drog jag och söta sambon till Berlin för en tredagars. Vi kollade in Pergamonmuseet som har den fantastiska Ishtarporten från Babylon utställd! Jag har varit sugen på att se den i 15-20 år så det var rena helga. Den snoddes från Irak av en klåfingrig tysk arkeolog och är 15 meter hög och byggd av blå sten med en helkones massa djurmotiv på. Sen gick jag smått rusig genom utställningen ”Uruk – 5000 jahre Megacity” som inte heller var fy skam!

Jag har inte varit i Berlin på 19 år och har inga särskilt positiva minnen av huvudstadstyskarna men efter denna resa har jag reviderat min inställning lite! Fast de pratar inte gärna engelska. Och vakterna på de museum vi var inne på borde lära sig att föra sig bland folk. De suckade och pustade och tog varje chans att bråka! Utöver dessa fåntrattar var Berlin finemang fast jag kom att undra över en sak; de skryter om sin fina currywurst men den gick knappt att hitta nånstans! Vi snubblade in på en restaurang i gamla östberlin som hade den på menyn och den var smaskens! Men det var nog det enda stället vi hittade den på!

Sen hann vi knappt hem för att ta en dusch och byta kläder innan vi for ner till svärföräldrarna i Rumänien med en natt i Budapest som förspel. Dagen efter susade vi med en ungersk taxichaffis med knäckt näsa genom Marosvásárhely och hamnade 50 Lei senare vid svärisarnas port. För mig som inte varit där på 3 år blev det ett kärt återseende! Svärmor hade kokat ihop enastående käk och svärfar ett anständigt rödvin! Dag två gick vi ut och ölade med delar av sambons gamla gäng och en tjomme som jag träffade för fem år sen och blev tjenahejsan med dök upp och eftersom han som en av de få där nere pratar bra engelska babblade vi oss igenom kvällen. Jag undrar om det har med vuxenlivets stagnerade utveckling att göra att man kan fortsätta kackla som om inget hänt när man inte setts på fem år. Det var lite likadant med sambons kusin som jag inte träffat på tre år, vi fortsatte där vi slutade och det var inga konstigheter.

Under veckan blev jag utbjuden till svärföräldrarnas sommarstuga. Jag, sambon, svärfar och en bilburen granne for iväg till stugan som ligger 40 minuters bilfärd från stan. Det var en juste liten lummig by med bra luft och många insekter och ett dass som tömdes direkt ner i bäcken bredvid... Vid bäcken växte dock gott om körsbär! Stora var de också! Gödsel gör underverk.

Grannen till svärfars sommarstuga var ungernnationalist in extremo! Han hade en lång utläggning om ungrarnas särställning i mänsklighetens historia. Den handlade inte bara om gulash och palinka, kappvändande och atombomber utan även om ungerskan som isolatspråk(!). Den var minsann inte alls släkt med finskan, ungrarna hade inget alls med finnar att göra utom att de möjligtvis korsat varandras spår någon gång i ett grumligt historiskt förflutet. Ska man vara krass har ungerskan och finskan runt 1200 ord gemensamt och dessa är grundläggande ord vilket antyder att det finns ett (åtminstone språkligt) släktskap som går långt tillbaka i tiden. Ska man sen vara riktigt petig har ungerskan många låneord från volgabulgariska, tyska, balkanslaviska och turkiska. Inom loppet av några minuter hade han fått ihop det att ungrarna härstammade från Egypten och att ungerskan kommer från sumeriskan och dessutom är släkt med sanskrit som är världens äldsta språk (sic). Detta etnonationalistiska dravel ackompanjerades av en serie dramatiska gester som skulle ha gjort Adolf Hitler om inte grön så åtminstone röd(!) av avund! Nationalisterna är nationalismens största fiender... Värt att notera är att mannen i fråga inte är någon sjöbobonde utan snarare en berest akademiker. Med detta sagt ska man kanske inte förvånas över att retrofascistiska partier som Jobbik och deras militanta gren Magyar Garda (som officiellt är förbjudet) kan göra sina röster hörda och dessutom få en hel del stöd. Till mannens fördel skall dock sägas att han kände att jag hade en positiv aura(!) och han gav mig en shitload av lök och den största zucchini jag någonsin sett!

Som om denna smörja inte vore nog började mannen i fråga undra över min inställning till äktenskap mellan homosexuella och deras rätt att skaffa familj med barn och jag svarade att jag inte kunde bry mig mindre efter att ha sett tillräckligt många dysfunktionella kärnfamiljer. Varpå Herr traditionalist sorgset skakade på huvudet. Min kära sambo sållade rätt hårt innan hon översatte mina trötta kommentarer. För det är med nationalister i andra länder precis samma sak som med svenska falukorvsfascister – drar man ut polkagrisstången ur arslet på dem är de fullkomligt tomma! I en del av hans utgjutelser kan jag för all del ge honom rätt; han var sorgsen över att ungerska barn inte längre lär sig folksånger och traditionella sagor etc. Det har jag full förståelse för! För kulturtraditioner är det fan inget fel på! Jag önskar att jag kunde sagan om den bergtagna utantill! Hur många av er kan den? Att gilla sina egna traditioner behöver och bör inte vara detsamma som att hata andras!

Ett förmildrande faktum i sammanhanget är att ungern blev av med ungefär två tredjedelar av nationens yta i trianonfördraget 1920. De satsade på fel häst i första världskriget... Och ungrarna är inte lika historielösa som vi svenskar är i allmänhet. Som jämförelse kan nämnas att svenska polis- och militärhöjdare fortfarande har översta manschettknappen oknäppt efter förlusten av Finland 1809 och inte tänker knäppa den förrän Finland åter är en del av Sverige. Till saken hör också att Transsylvanien räknas som ungrarnas kärnland och det tillföll Rumänien i ovan nämnda fördrag varpå alla större städer rumänifierades och ungrarna devalverades till andra klassens medborgare. Till och från har ungerska varit förbjudet som undervisningsspråk, typ som samiskan i Sverige. Under ett främmande styre skulle förmodligen många av oss hålla fast vid traditioner oavsett hur små och futila de än må vara. Jag gillar USA som modell i sammanhanget, där skiljs på etnicitet och nationalitet! Alla är de amerikaner men etniskt är de allt från italienare, polacker och svenskar till karibier, araber och kineser etc. etc. Det är i mina ögon ett jävligt bra arrangemang! En gemensam form och en etnisk form. Integration är inte synonymt med assimilering.

Nu tar det naturligtvis inte slut här. Söta sambons halvbror dök upp ett par timmar innan min avfärd till flygplatsen. Han är en kul tjomme med koll på kultur som film, musik och litteratur och förmodligen konst, vilket vi inte hunnit diskutera. Att han har grava religiocentriska idéer om saker och ting har jag fattat tidigare men ämnet kom tyvärr upp igen. Han undrade hur ”verkligheten” såg ut rörande kravallerna i Husby i motsats till ”sanningen” som ju kunde variera från person till person. Jag svarade i förbifarten att det nog mest var uttråkade snorungar som inbillade sig att de ett tu tre hörde hemma någonstans när de unisont förstörde privat och offentlig egendom. Men halvsvågern var inte alls nöjd med det svaret. Han hade tittat på CNN och läst en del kommentarer och var nu säker på att det fanns ideologiska motiv bakom (läs muslimska motiv). Jag förklarade för honom att det åtminstone till hälften var etniska svenskar som eldade och att den andra hälften troligtvis bestod av allt möjligt från serber till syrianer utan religiösa funderingar och att det säkert fanns en och annan ungrare bland stenkastarna. Men han trodde snarare att det var något ideologiskt bakom, som t.ex. muslimer som på något vis ville skapa destabilitet i det svenska samhället. Jag ursäktade mig och gick och sket istället. Den där smörjan är inte värd att diskutera! Att leta efter en etnisk eller religiös konspiration i förortskravaller känns som att leta efter ett halmstrå i en höstack! Det är direkt korkat! Och som en kul parentes kan ju sägas att de huliganer som så småningom blir troende muslimer brukar upphöra med vandalism och brott. Som en lustighet i sammanhanget vill jag nämna en tjej jag pluggade med under sena 90-talet, hon var till hälften eritrean och kom en dag fnissande med en Metro i handen. Jag undrade vad det var som var så jävla kul och hon visade framsidan med en bild på spanska neonazister som marscherade till Francos ära och sa ”Här uppe är de ju bara blattar” och så skrattade hon så att hon vek sig dubbel!

Efter allt detta är jag nu tillbaka på jobbet vilket känns lika roligt som en törnekrona i för liten storlek. Är extremt oinspirerad och skulle nog egentligen vilja göra något annat. Slå dank till exempel! Lite resande återstå¨r dock innan sommaren är över. Sista veckan i augusti ska jag till tokholmen och norrland och sen i september ska hela familjen iväg på bröllop i Ungern och jag ska köra bil utanför Skandinavien för första gången!