Före mig i kön på bolaget står en yngre amfetaminskadad tjej med en back öl och konverserar med en äldre grogghagga som uppenbarligen tänkt salutera onsdagsaftonen med två burkar åbro. De verkar ytligt bekanta och den yngre amfetaminskadade tjejen frågar grogghaggan hur hon håller sig så fräsch. Grogghaggan som enligt egen utsago är 41 (men ser ut som 55 och har läderartad hy med parkbänksfinish) hävdar att hennes recept för att se ung ut är en dusch per dag. Amfetamintjejen får en aha-upplevelse och visar med en ölburk och yviga gester med stort rörelseöverskott hur hon tar en ”raggardusch” vissa mornar. Jag var tvungen att backa en smula för att inte få en omgång av hennes Rutger Hauer-blonda hästsvans i ansiktet men samtidigt imponerades jag av att hon inte rev ner någon flaska av de exklusivare viner som stod på hyllan bredvid. När jag efter den informativa stunden i bolagskön kommit ner till t-banan visar det sig att det är stopp i trafiken på grund av att något keffo gett sig ut på en promenad på spåret mellan rådmansgatan och hötorget. Stoppet drar ut på tiden och ett klassiskt fyllo med vattenkammat hår och finskt ursprung står bredvid mig på perrongen och tittar oroligt på sin klocka och brister ut i en lågmäld ramsa bestående av svordomar på finska och ett konstaterande att ”klockan är 18, jag skulle ha varit där nu, klockan är 18, jag skulle ha varit där nu” på svenska med endast svag brytning innan han tar till apostlahästarna och försvinner iväg. Väl hemma i förorten igen stegar jag in på äckel-vivo för att handla trots jag har lovat mig själv att aldrig handla där. Till skillnad från hur det brukar vara på äckel-vivo var det just i kväll ovanligt korta köer till kassorna och jag ställer mig bakom en dam som spred en vag, inte särskilt angenäm, syrlig doft men när jag märkte det var det försent att byta kö. Damen i fråga ska köpa 12 goudaostar! När hon ska betala upptäcker jag att hon är hyfsat onykter, hon gungar fram och tillbaka och ställer sin handväska på mitt grovvetebröd när hon letar efter pengarna. Efter mycket gungande och idogt rotande i väskan har hon fått ihop 240kr vilket inte räcker till de 12 ostarna som tillsammans kostar 267,50. Hon börjar om med rotandet i väskan med undantag för ett par kortare gungningar men hittar inte mer pengar. Hon ber att få ta bort 2 ostar och voila så räcker hennes pengar! Tyvärr kom hon då på att hon ville dra sitt vivokort också varpå hon börjar rota i sin väska igen. Vid det här laget kunde jag inte låta bli att göra en serie grimaser bakom henne vilket fick flickan i kassan att börja bita sig i kindernas insida för att inte brista ut i gapflabb. Det kanske var lite styggt av mig men flickan i fråga är ganska kavat och är en sån där som kan kalla en för ”gullet” utan att man känner sig objektifierad. Hur som helst, den berusade damen med den syrliga doften fick till sist fram sitt vivokort (som kassörskan fick dra åt henne) och så sträcker hon fram 220kr vilket inte riktigt räckte då det nu decimerade antalet ostar tillsammans kostade 227kr. Kassörskan påtalade tålmodigt detta varpå damen började leta efter mynt i sin väska som fortfarande stod parkerad på mitt grovvetebröd men då tyckte jag att det räckte och sa så artigt jag kunde ”Ge flickan 20-lappen nu så jag får betala och gå hem innan jag får ålderskrämpor”. Fyllodamen tittade på mig som om jag talade ett annat språk men räckte tankspritt i alla fall över 20-lappen till kassörskan. Slutet gott, allting gott. | |
lördag 28 april 2007
Stockholm en helt vanlig onsdag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Trevligt och se att du gör något kreativt med din hjärna! Kul att dina något osunda tankar ska spridas över världen. :) Jag själv spred glädje över den Lundensiska världen vid 4-snåret imorse när jag ragglade hem från krogen ylandes på Arja Sajionmas hit "vem är du, vem är jag". Höll gubbslem borta! :)
Din eviga slavinna...
Har ju läst det förut på annat ställe, men det är fortfarande lika kul att läsa. Önskar man hade samma schyssta förmåga att sätta ord på de bizarra saker man ser och upplever i vardagen. För nog finns det gott om sådana i den här bitvis freakiga staden...
/ Kopistkollegan
Skicka en kommentar