Åsiktsmaskinen slår till igen!

Var på besök i Stockholm härom veckan och uppdaterade mig med vänner och de delar av familjen som bor kvar där. Efter att ha klivit av tåget med ett hål i magen parkerade jag mig på en pizzera för lite påfyllning. Två glada fyllon kommer in på pizzerian för att smörja kråset. Efter att ha dividerat en stund sinsemellan huruvida de skulle äta pizza eller hos "skottarna" bestämde de sig i alla fall för italianokäk. Det ena fyllot sätter sig vid bordet bredvid mitt och det andra får det prestigefyllda uppdraget att gå fram till disken för att beställa (och betala kan man anta). Efter några sekunder pockar det sittande fyllot på min uppmärksamhet:
- Öh, hörrö! Öh!
- Va?
- Han är för jävla rolig den där!
- Vem? Vad?
Fyllot pekar på sin kompis som är vid disken och beställer.
- Han frågade om de har sån där saft man blir rolig av. Jaaa, han är för jävla rolig.
- Jaha, ehrm , fniss då...
- Jaaa, hehehe
- Ond saft!, säger jag skojfullt men fyllot verkar ha kopplat bort mig för ögonblicket men strax tar han till orda igen.
- De e som på ålandsbåten.
- Uhu?
- Ja, deras smörgåsbord! Man får dricka så mycket man hinner under en timme eller vare e!
- Låter livsfarligt!
- Jaaa, jag fick nästan åka ambulans därifrån en gång.
- Tvivlar jag inte alls på!
Sen tog samtalet slut och jag fick avrunda min pizza utan pratsällskap.

I går var jag iväg på något slags avancerad picknick. En ungersk förening som min sambo är tjenis med firade tioårsjubileum genom att koka gulasch över öppen eld ute i det gröna och bjuda in diverse folk. Konceptet var klart juste med rykande soppa och ungerska soldatsånger ur ett tungt men portabelt PA-system. Problemet för mig med invandrartillställningar är att jag inte vet vilka som pratar svenska så jag har ingen aning om vilka jag kan prata med. Och även om jag skulle veta vilka som behärskar svenska så hade det inte hjälpt för de pratar ungerska med varann så jag kan inte lätt och listigt höra något där jag kan bryta in med en skojfrisk replik. Denna gång fanns dock en svensk kille på plats med vissa gemensamma nämnare; han hade solbrillor i halva ansiktet och en "the sisters of mercy"-tröja. Tyvärr har han psyko-sociala problem och svarar inte på tilltal...

Sen så har det ju varit kravallhelg i Lund! Någon slags "ockupationsfestival" ägde rum. Härförledens ockuperade ett antal ungdomar ett hus i Lund men blev utkastade av polisen och det här skulle alltså vara en uppföljning. Det var gatufest och liveband och de hade planerat att ockupera tre hus under festivalen. De väckte min antipati redan långt innan festivalen genom att klottra reklam för festivalen på husfasader, bänkar och träd. Inte blev jag heller mer positivt inställd då polisen utsattes för stenkastning när en flock ockupanter försökte ta sig in i ett hus i centrala stan. De tre planerade ockupationerna gick i stöpet under lördagen varpå nya försök gjordes under söndagen. På eftermiddagen stördes min bokläsning av ett jävla skränande och jag tittade ut genom fönstret och såg en hord demonstranter välla förbi utanför. Mellan klungorna kom en tropp poliser till häst och jag hoppades att jag från första parkett skulle få se dem göra en kravallchock in i hopen med röda fanor men kunde besviket konstatera att det inte blev så. Tydligen hade ockupantdemonstranterna lyckats bryta sig in i två tomma hus i St. Larsområdet där de kanske smälte in bra (området hyser psyk-klinik såväl som metadonprogram).

Nu är för all del bostadssituationen i Lund inte den bästa. Det kommer mängder av studenter och det byggs inte mycket nytt och det som byggs har höga hyror. Det är lätt att förstå att tomma hus väcker frustration men jag tror ändå att det är ett fåtal av helgens demonstranter som verkligen ville ha en seriös demonstration och föra ut ett budskap. En stor del är förmodligen sådana som gillar medlet men skiter i syftet; "missnöjesmänniskor" som kan bege sig ut och demonstrera mot vad som helst så länge de får uttrycka missnöje och horden som bara vill bråka, ni vet de där som demonstrationsarrangörer hävdar att de inte kan ta ansvar för.

Om vi ponerar att ägaren till en tom rivningsfastighet låter ockupanterna bo kvar kommer alla att vara nöjda och glada då? Knappast. Det lär inte dröja länge innan ockupanterna börjar klaga över husets dåliga standard och kräver att ägaren skall renovera. Om nu ägaren går med på att renovera, vilket inte är gratis, kommer hyran att höjas och finns det någon som inbillar sig att ockupanterna skulle kunna ta det? Om vi istället tar ett annat exempel där ägaren till en ockuperad rivningskåk låter ockupanterna bo kvar utan att renovera och en ockupant trampar genom golvet och slår sig halvt fördärvad. Kommer den skadade att acceptera att denne får skylla sig själv eller kommer han/hon att kräva ersättning från fastighetsägaren? Troligtvis det senare.

Jag har inga lösningar. Jag är bara en trivsamt magsur halvgubbe! Men jag kan inte låta bli att bli otrivsamt magsur när jag tänker på hur mycket skattemedel som bara går upp i rök på städning, klottersanering och polisinsatser i samband med ett sånt här evenemang.

Tillvaroregistratorn slår till igen

Gruss Gott!

I'm back! I'm better! Eller njä, det vetta fan förresten... Lite smått och gott har hänt sen sist i alla fall. Jag har skrämt skiten ur en fastighetsskötare, börjat jobba, konstaterat vissa språkliga egenheter i skånskan och bevittnat ett utfall av pöbelrasism på bussen i Malmö.

Då vissa slitagedelar i lägenheten pajat tyckte min sambo att det var dags att ringa in fastighetsskötaren som glad i hågen raskt dök upp. Själv var jag ute på stan och drällde under tiden och lagom tills jag gick hem hade hon passat på att smita ut på stan. När jag kom upp i trapphuset såg jag att våran dörr stod öppen och ett hurtigt gnolande spred sig från badrummet. Jag knallade in i hallen samtidigt som fastighetsskötaren kom ut ur badrummet, han var biffigt musklig, tatuerad och hade rakad skalle och skrekt gällt som en flicka rakt ut när han såg mig: "IIIIHIIIIHHHH!!!". Sen började han vifta med armarna "Ut härifrån, sjas sjas! Ut! hej då!". Jag kunde inte hålla mig för skratt och sa flabbande att jag bodde i lägenheten vilket han inte ville tro på. Jag visade att jag hade nyckel och till sist visade jag leg och pekade på posten på köksbordet som var adresserad till mig och då trodde han mig. Efter att ha kommit ner lite igen började han nervöst babbla om allt möjligt, förmodligen gick han fortfarande på adrenalinkicken av att ha blivit halvt ihjälskrämd. Tyvärr pratade han den grötigaste skånska jag hört så jag förstod inte ens en tredjedel av vad han sa...

På påskdagen dristade jag mig till att åka till Malmö för öldrickning med ett par kolleger och en f.d. kollega. På bussen från stationen till Möllevångstorget satte jag mig bakom barnvagnsplatsen som var ockuperad av två gamla tanter, en med shoppingvagn och en med äcklig pudel. Vid en hållplats efter vägen klev en muslimsk familj på. Mamma muslim klev på genom bakdörren med sin barnvagn och ett par extra småglin medan pappan dividerade med busschauffören om sin biljett som inte var giltig längre. Tanten med pudeln blängde på mamma muslim och drog sen ut hunden i gången men hon flyttade inte på sig. Mamman såg lite förvirrat på det minimala utrymmet tanterna lämnade på barnvagnsplatsen och hundtanten tog till orda: "Där kan du ju ställa vagnen! Är du dum i huvet jävla apmänniska!?". Jag undrade häpet om jag hörde rätt. "Är du dum i huvet!?" frågade tanten igen och en gubbe med golfbag som stod vid dörrarna bröt in "Hon har ju gjort plats för vagnen! Har du svårt för att fatta?", "Apmänniskor!", kved hundtanten som svar. Jag trodde jag var med i en sketch! Tanten och gubben med golfbagen fortsatte kläcka ur sig otidigheter och visade tydligt att de inte tillhörde sin generations begåvningsreserv. Med en gnutta sunt förnuft i skallen hade grogghaggan med pudeln lyft sitt motbjudande arsle till en annan plats. En barnvagnsplats är väl ändå primärt till för barnvagnar? Tyvärr hade jag total tunghäfta där jag satt på bussen. Så småningom kom i alla fall pappa muslim bak i bussen och han var rätt hård så tanterna makade lite på sig så att barnvagnen gick att köra in. Lite mysrasister är väl alla till mans oavsett hudfärg och härkomst men att öppet ge sig på en barnfamilj på det där viset är under all kritik!

Efter bussincidenten mötte jag i alla fall upp med kumpanerna på Möllan och lite ölhinkande satt bra! Tyvärr hade vi Malmös långsammaste servitris till buds men det stävjade ju fylla på ett effektivt vis... Kvällen blev dock kort då det pga söndagstrafik inte gick några allmänna färmedel hem till Lund efter 23:20. Jag hoppade på bussen vid södervärn men kom inte längre än till östervärn förrän min blåsa höll på att explodera och jag kände mig nödgad att hoppa av bussen och uppsöka diskretionen hos de närmsta buskarna. Sen blev det taxi. Chaffisen såg ut att vara bördig från afrikas horn och hade en småslemmig ragamuffin-accent. När han stannade bilen utanför min port sa han: "No är do hemma å kan sossa sött! I morron e det extra sondag det är väl skont? Naaati naaati.". Jag bet mig i tungan för att hålla mig för skratt!

Och som jag nämnde i inledningen har jag upptäckt ett par egenheter i skånskan (ja ja, jag vet att det finns fler!). Istället för "fjol" säger man "fjor" här nere. Sydsvenskan envisas med att skriva "i fjor" istället för "förra året" vilket får texterna att se lätt bonniga ut! Och sen så gillar inte skåningarna att använda ordet "jobb" i bestämd form! De kör hårt med "Jag är på jobb", "Ska du på jobb i morrn?", "Hur är det på jobb?". Och så säger de "bulle" istället för bröd, oavsett om det handlar om bullformade småfranskor eller limpor. För mig är och förblir "bulle" någonting med socker och kanel/kardemumma/vaniljgegga som man äter till kaffet!