Tillvaroregistratorn slår till igen

Gruss Gott!

I'm back! I'm better! Eller njä, det vetta fan förresten... Lite smått och gott har hänt sen sist i alla fall. Jag har skrämt skiten ur en fastighetsskötare, börjat jobba, konstaterat vissa språkliga egenheter i skånskan och bevittnat ett utfall av pöbelrasism på bussen i Malmö.

Då vissa slitagedelar i lägenheten pajat tyckte min sambo att det var dags att ringa in fastighetsskötaren som glad i hågen raskt dök upp. Själv var jag ute på stan och drällde under tiden och lagom tills jag gick hem hade hon passat på att smita ut på stan. När jag kom upp i trapphuset såg jag att våran dörr stod öppen och ett hurtigt gnolande spred sig från badrummet. Jag knallade in i hallen samtidigt som fastighetsskötaren kom ut ur badrummet, han var biffigt musklig, tatuerad och hade rakad skalle och skrekt gällt som en flicka rakt ut när han såg mig: "IIIIHIIIIHHHH!!!". Sen började han vifta med armarna "Ut härifrån, sjas sjas! Ut! hej då!". Jag kunde inte hålla mig för skratt och sa flabbande att jag bodde i lägenheten vilket han inte ville tro på. Jag visade att jag hade nyckel och till sist visade jag leg och pekade på posten på köksbordet som var adresserad till mig och då trodde han mig. Efter att ha kommit ner lite igen började han nervöst babbla om allt möjligt, förmodligen gick han fortfarande på adrenalinkicken av att ha blivit halvt ihjälskrämd. Tyvärr pratade han den grötigaste skånska jag hört så jag förstod inte ens en tredjedel av vad han sa...

På påskdagen dristade jag mig till att åka till Malmö för öldrickning med ett par kolleger och en f.d. kollega. På bussen från stationen till Möllevångstorget satte jag mig bakom barnvagnsplatsen som var ockuperad av två gamla tanter, en med shoppingvagn och en med äcklig pudel. Vid en hållplats efter vägen klev en muslimsk familj på. Mamma muslim klev på genom bakdörren med sin barnvagn och ett par extra småglin medan pappan dividerade med busschauffören om sin biljett som inte var giltig längre. Tanten med pudeln blängde på mamma muslim och drog sen ut hunden i gången men hon flyttade inte på sig. Mamman såg lite förvirrat på det minimala utrymmet tanterna lämnade på barnvagnsplatsen och hundtanten tog till orda: "Där kan du ju ställa vagnen! Är du dum i huvet jävla apmänniska!?". Jag undrade häpet om jag hörde rätt. "Är du dum i huvet!?" frågade tanten igen och en gubbe med golfbag som stod vid dörrarna bröt in "Hon har ju gjort plats för vagnen! Har du svårt för att fatta?", "Apmänniskor!", kved hundtanten som svar. Jag trodde jag var med i en sketch! Tanten och gubben med golfbagen fortsatte kläcka ur sig otidigheter och visade tydligt att de inte tillhörde sin generations begåvningsreserv. Med en gnutta sunt förnuft i skallen hade grogghaggan med pudeln lyft sitt motbjudande arsle till en annan plats. En barnvagnsplats är väl ändå primärt till för barnvagnar? Tyvärr hade jag total tunghäfta där jag satt på bussen. Så småningom kom i alla fall pappa muslim bak i bussen och han var rätt hård så tanterna makade lite på sig så att barnvagnen gick att köra in. Lite mysrasister är väl alla till mans oavsett hudfärg och härkomst men att öppet ge sig på en barnfamilj på det där viset är under all kritik!

Efter bussincidenten mötte jag i alla fall upp med kumpanerna på Möllan och lite ölhinkande satt bra! Tyvärr hade vi Malmös långsammaste servitris till buds men det stävjade ju fylla på ett effektivt vis... Kvällen blev dock kort då det pga söndagstrafik inte gick några allmänna färmedel hem till Lund efter 23:20. Jag hoppade på bussen vid södervärn men kom inte längre än till östervärn förrän min blåsa höll på att explodera och jag kände mig nödgad att hoppa av bussen och uppsöka diskretionen hos de närmsta buskarna. Sen blev det taxi. Chaffisen såg ut att vara bördig från afrikas horn och hade en småslemmig ragamuffin-accent. När han stannade bilen utanför min port sa han: "No är do hemma å kan sossa sött! I morron e det extra sondag det är väl skont? Naaati naaati.". Jag bet mig i tungan för att hålla mig för skratt!

Och som jag nämnde i inledningen har jag upptäckt ett par egenheter i skånskan (ja ja, jag vet att det finns fler!). Istället för "fjol" säger man "fjor" här nere. Sydsvenskan envisas med att skriva "i fjor" istället för "förra året" vilket får texterna att se lätt bonniga ut! Och sen så gillar inte skåningarna att använda ordet "jobb" i bestämd form! De kör hårt med "Jag är på jobb", "Ska du på jobb i morrn?", "Hur är det på jobb?". Och så säger de "bulle" istället för bröd, oavsett om det handlar om bullformade småfranskor eller limpor. För mig är och förblir "bulle" någonting med socker och kanel/kardemumma/vaniljgegga som man äter till kaffet!