Vardagsdrivande

Ny månad, nya betraktelser och nya saker att gnälla på!

Shoppade loss på en central ica-butik härom veckan och rusade genom den trånga gången mellan hyllorna för kex och knäckebröd. Där, gloendes på saltinhyllan, står en ölmagad man runt 60 med ljusblå illasittande mysbyxor, blå t-shirt och en khakifärgad väst med obegripligt många småfickor. Lagom tills jag passerar utdunstar han en lång plågat kvidande prutt, nästan med lite föraktfull touch. Efter prutten undslapp han sig en grymtning som innehöll lika mycket konstaterande som uttryck för förnöjsamhet vilket höjde äckelfaktorn. Jag höll andan och tog en annan väg mot kassan...

Gjorde även ett försök att hitta jeans. Stolpade in på Jock n' Jöns och blev genast antastad av en gnagarlik kille med rakad skalle och en aura av söt parfym. Han var väldigt angelägen om att få hjälpa till så jag lät honom hållas och sa att jag hittat en juste jeansmodell på deras hemsida varpå han käckt förklarade att butikerna och webshopen hade olika sortiment. Mitt snålt tilltagna tålamod började närma sig gränsen men gnagarkillen lyckades i alla fall gräva fram en snarlik modell! Tyvärr hade den en obegriplig passform... Brallorna satt som ett ålskinn över höfter och lår samtidigt som midjan glappade och benen såg utsvängda ut längst ned. Man måste nog ha röd lösnäsa, orangekrullig tonsurfrisyr och vitt smink i hela ansiktet och rött kladd runt käften för att kunna bära upp såna jeans... Gnagarkillen var dock ivrig att fortsätta hjälpa till och hämtade andra liknande modeller och hivade in i provrummet. Alla satt halvkackigt och kulmen nåddes när han langade in ett par grå jeans i stretchmaterial med en beige glänsade ton, då lämnade jag butiken!

Har även hunnit med att gå ut och kröka ner mig med söta sambon, eller njae, egentligen gick vi ut och åt och slank på hemvägen in på puben The Old Bull ("det gamla skitsnacket" alltså!) och bänkade oss på uteserveringen. Plötsligt hördes en myndig basstämma: "Är det ok om jag ställer min öl på ert bord medan jag röker?" spontant svarade jag "Ja, om du inte är rädd om den!" och såg då att det var den avdankade komikern Kryddan Pettersson som bevärdigade mitt bord med sitt dryckjom! Han rökte cortez och ölade professionellt.

I dag ska det visst hållas en sån där "Reclaim"-festival i malmöområdet Västra Hamnen. Jag blir alltid lika fascinerad av användandet av begreppet Reclaim! Hur "återtar" man något man aldrig haft? Västra hamnen är ett hyfsat exklusivt flådarområde typ som Hammarby sjöstad i Stockholm och representanter för festivalarrangören säger att det bara bor rika svin i Västra hamnen, alltså kan man anta att de inte själva bott där och innan det blev ett flådarområde var det fabriks- och industriområde och jag tvivlar starkt på att någon av snorungarna som reclaimar jobbade där... Men återtabegreppet används förmodligen för att de inför sig själva ska rättfärdiga sitt beteende. "Ska ha!"-generationen på grönbete liksom... Men om de nu prompt ska reclaima saker kan de väl ändå försöka återta något ordentligt som till exempel vissa förlorade bitar av Sverige så som Livland, Dagö, Wismar, Finland, Bremen-Verden, Pommern och kanske Norge. Det känns som om Sverige skulle behöva lite diktatur så de här människorna får något vettigt att rikta sin energi mot. Nu känns de mest som en autoimmun sjukdom, alltså en sån som beror på att immunförsvaret har för lite att göra och ger sig på den kroppsegna vävnaden...

Apropå så blev det lite fortsättning på ockupationsfestivalen jag nämnde i förra blogginlägget. Husen i St. Larsområdet som ockuperades var planerade att byggas om till bostäder vilket nu lär fördröjas då ockupanterna som enligt egen utsago demonstrerade mot bostadsbrist har förstört husen ordentligt genom att slita loss dörrar och riva ner och slå sönder vitvaror som fanns i huset och självklart hade de krönt sitt missdåd med att klottra ner till förbannelse. En liten fördel med vandaliseringen är ju dock att de visade sin riktiga agenda! Ingen kan väl nu tro annat än att de bara är ute efter att förstöra snarare än att hitta bostäder...

Nu plockar jag av gnällbältet och prisar det skånska gemytet! När man börjar på ett nytt jobb i Stockholm får man mer eller mindre boxa sig in bland kollegerna men när jag började på mitt jobb i Malmö togs jag emot med öppna armar och kände mig snart som en i gänget. Nu är jag outsourcad på ett större industriföretag och i den enorma kåken jobbar en hel del folk och alla hälsar trevligt och småkacklar i hissen och andra ställen där man springer på varann. I Stockholm hade alla glott på sina skor och enbart hälsat på folk från den egna avdelningen, om ens det... Dock råkade jag komma i lag med en snubbe med piprensarben när jag rökte utanför jobbet och han visade sig vara landsman, eller snarare så hördes det lång väg att han var stockholmare men han verkade smittad av det skånska gemytet.

Nu ska jag ockupera köket och reclaima en flarra vin!
Tjenixen!