Då var första delen av semestern avklarad! Söta sambon och jag stack till Krakow för en trenätters. Vi satte ungarna på tåget till deras paternala ursprung och drog själva ut till Sturup som numera heter ”Malmö International Airport”. Fint ska det va... Och internationellt!
Vi hamnade nästan sist i kön till boardingen vilket resulterade i att vi inte kunde sitta bredvid varann på flyget. Jag hamnade bredvid en polack med övervuxen fjunmustasch som fotade hysteriskt genom fönstret och hånglade upp sin flickvän till och från. Sedan kurtiserade han flygvärdinnorna så att de blev alldeles fnissiga i kjolarna, speciellt en som såg ut som en debil och trött katt med krusigt tuvstarrhår. Vad hans flickvän tyckte om tilltaget vet jag inte riktigt.
Vi landade i Katowice som ligger typ 1,5 timmes bussresa från Krakow och säkert också är värt ett besök men så var det inte riggat denna gång! Flygbolaget hade en radda bussar med olika destinationer och en minibuss verkade anföras av fyra steroidbyggda Pontus Enhörning-kopior med solbrillor och jag hoppades att det inte var vår buss för det kändes som om man skulle hittas om ett halvår under ett tunt lager sand i någon avlägsen skog om man åkte med de där fyra. Turligt nog var det en helt annan buss som gick till Krakow.
Bussturen förflöt utan problem och vi kastades av vid krakows centralstation varifrån vi skulle ta apostlahästarna ner till de gamla judiska kvarteren, Kazimierz, där vårt hotell låg. Gatorna var fulla av snygga husfasader som blev mer och mer slitna och ruffiga ju närmre vårt hotell vi kom. En fin grej med Krakow är att det klarade sig nästan oskatt genom andra världskriget och därmed har de gamla byggnaderna i original till skillnad från förra årets resmål Gdansk där de återuppbyggt gamla stan. Hotellet var trestjärnigt (jäääääj!) och rummet var helt ok med sköna sängar och fönster mot innergården så vi slapp störas av stöket från gatan. Raskt dumpade vi av bagage och tömde blåsorna på onödig barlast och stormade iväg mot gamla stan, Stare Miasto, för att hitta ett mathak.
Söta sambon fick span på ett ställe på gränsen mellan judekvarteren och gamla stan som visade sig vara en fullträff! En stor ölhall med bilder på den tappre soldaten Svejk på skylten. En knatte till hovmästare med vit mentalskötarrock av 40-talssnitt tog emot oss och delegerade en servitör och ett bord. Servitören blåste av en harang på polska i 180 och hann ganska långt innan jag lyckades avbryta honom med ett dollargrin och ett ”Engleski?”. Luften gick ur honom en smula men han rebootade och drog en harang på engelska i 180 där jag tror att han rekommenderade nån slags grillad kyckling och lemonvodka. Vi började med att beställa varsin bärsa, servitören förstod att jag ville ha en stor och utgick från att söta sambon ville ha en liten men hon är ju som bekant transsylvanienungerska så där hoppar inga halta löss så hon beställde också en stor öl vilket gjorde servitören lite förvirrad. En stor öl visade sig vara verkligen stor! Stopet var lika stort som mitt huvud! Men det gick ner. Maten var fantastisk; grillad kyckling med rökt ost, surkål, kumminkryddad vitkål, friterad klyftpotatis och (överflödigt) ris och portionen hade grovarbetarstorlek. Och priset var väldigt anständigt! Vi upptäckte senare att priserna i gamla stan var ungefär de dubbla, men så är gamla stan rätt mycket turistfälla. Sedan gick vi upp till stora torget i gamla stan som var stort och helt kantat av uteserveringar. Ett par öl senare hade det hunnit bli läggdags. En gammal farbror med vattniga ögon kom fram till mig och sa nåt på polska. Jag försökte förklara att jag inte begrep polska men han upprepade något som lät som ”bok” och stoppade ett finger i mun. Han ville helt enkelt vigga en cig av mig.
Natten som följde blev svårt gasig (kål är ett otäckt tarmbränsle!) nu har dock jag sån tur att jag är helt immun mot odören från matsmältningsgaser. Sambon har det betydligt svårare... Vilket påminner mig om en episod från tidigare i somras då hela familjen väntade på en buss och jag smet in i den tomma busskuren och släppte en diskret fis. Strax efter kommer sambons dotter in i busskuren och utbrister ”Det luktar rutten toalett här!” och det fanns ingen orsak att tvivla på hennes expertutlåtande... Efter en halvdan hotellfrukost gav vi oss ut på stan för en ordentlig exkursion. Vi besökte ett par stora loppisar där det krängdes allt från levisjeans till krimskrams till smådjur och nazimemorabilia. Det var varmt som fan och extremt folktätt så vi skyndade oss igenom loppisen och drog vidare på de glest befolkade gatorna och kom så småningom fram till floden Wisla i söder. Vattnet var skitigt och stillastående... Vi bladade runt och glodde på hus och hamnade så småningom i gamla stan igen där vi knallade mot borgen Wawel. Enligt legenden ska en kung vid namn Krak någon gång i en mytologisk urtid ha dräpt en drake i en grotta under wawelberget och sedan ha byggt borgen ovanpå berget. Nedanför berget stod en drakstaty och om man smsade ett nummer som stod på sockeln till statyn sprutade draken eld. Häpp! För att samla kraft innan vi gick upp till borgen släntrade vi in på ett snabbmatshak och käkade vi bigos (polsk pyttipanna med svamp, fläsk, korv och surkål) och hinkade en bira (denna gång i något mer sansad storlek dock). Snabbmatshaket kändes lite riskabelt för kocken slängde ihop käket över öppen eld med höga lågor och hela stället var gjort av trä och kändes inte helt brandsäkert och dessutom på golvet strax bredvid där lågorna dansade stod en halvmetershög gasflaska...
Som jag sagt tidigare är borgar, slott, kyrkor och kloster bäst på avstånd. När man väl går in är det som regel bara trist... Vi gick runt på borggården och glodde men sket i att gå in i själva borgen. Efter lite panoramafotande och vila i skuggan ville jag ha kaffe och vi stormade ner från borgen och hittade ett ukrainskt kafé! Vi bänkade oss i ett tomt valv med justa rottingmöbler och beställde kaffe, glass med varma hallon och den östslaviska drycken ”Kvass” som görs av rågbröd! Den ser ut ungefär som svagdricka och är jäst med liten alkoholhalt (c:a 1,2%) och naturlig kolsyra från jäsningen. Den var helt fantastiskt god och läskande med en eftersmak liknande den av mörkt öl, matig och lite knäckig. Med ny energi drällde vi vidare runt i stan.
Framåt eftermiddagen började vi känna oss möra men att gå till hotellet kändes inte som ett alternativ så vi bänkade oss på en uteservering för en stilla bärs. Servitrisen kunde inte dölja sin besvikelse när vi bara beställde varsin öl... I godan ro satt vi när jag kände hur det killade på underarmen jag tittade och får syn på en liten geting som krälade sig fram mellan min arm och skjortan. Snabbt viftade jag iväg den men den var svårt intresserad av mig och skulle upp i ansiktet och ha sig. Sedan såg jag att det var en hel del smågetingar i buskaget bredvid vårt bord och de var slöa och sega, förmodligen av värmen. Sen plötsligt kom ett jävla bombplan till geting och surrade runt vårt bord! Den var stor som mitt lillfinger! Aldrig har jag sett en så jävla enorm geting. Jag antar att det var en bålgeting. Den tröttnade snabbt på oss och drog till grannbordet och trakasserade en äldre herre en stund innan den drog vidare.
På kvällen återvände vi till samma restaurang som kvällen innan. Den här gången mulade jag i mig svettigt grillad lammkorv med surkål, kumminkryddad vitkål och frittepinnar. Satan så gott var det! Sambon vräkte i sig en stadig laxkotlett. Sen rumlade vi upp till uteserveringstorget igen för ännu en bärsa. Jag noterade en ful frisyrtrend hos krakows yngre män, en slags halvdan tuppkam... Håret på sidorna var kort snaggat och en bred tuppkam som bara var 1-2 centimeter lång låg på huvudet. Mycket fult på det hela taget och tyvärr mycket vanligt...
Dagen efter var det dags för en tur till Auschwitz. Egentligen var jag inte riktigt säker på att jag ville dit men sambon ville så jag hängde på och det var en intressant men otäck upplevelse! Vi blev upphämtade utanför hotellet av en ung grabb som såg ut som 87:an Axelsson, med den trendiga tuppkammen på huvudet. Vi klättrade in i minibussen och 87:ankillen sa att vi skulle göra två upplockningar till innan vi drog vidare mot lägret. Efter diverse mankemang med upphämtningarna kom vi försenade iväg med en svårt stressad chaffis. Han körde trots förseningen mjukt och sansat vilket de flesta polacker verkade göra. Jag minns fortfarande skräckturerna på de rumänska vägarna förra året och trodde polackerna skulle vara lika läbbiga men ack vad jag bedrog mig. Efter en timmes pissnödig biltur kom vi fram till Auschwitz där vi utan att hinna på muggen slussades vidare till den engelskspråkiga guidegruppen. Eftersom de väntat på oss en bra stund ville de snabbt iväg. Smått prostatakrampig hoppades jag hitta en toa inne på området men det blev inte så... Först 1,5 timme senare blev det paus med möjlighet till blåstömning. Puh!
Att Auschwitz inte var något scoutläger var jag naturligtvis medveten om men det kröp verkligen in under skinnet att se skiten på nära håll! Det var helt sinnessjukt att se bergen av barnskor och bergen av hår och bergen av resväskor med namn och adress prydligt skrivna på sidorna. Att se barnkläderna var klart värst! En stickad sliten tröja i pyttestorlek som en omsorgsfull förälder satt på sitt barn som sedan skulle vara mördat inom några timmar från ankomsten... Efter Auschwitz bussades vi vidare till Auschwitz II – Birkenau som var ett helt enormt läger! Guiden förklarade att det inte var fasta fina gräsmattor då det begav sig utan området var då mer eller mindre ett träsk med malariamyggor och sumpmarkssjukdomar och råttor av kattstorlek som åt på döda och döende på nätterna. Gaskammare med tillhörande krematorium var strategiskt utplacerade på området. Och bara från krematorium 2 hade man i augusti 1944 tagit tillvara på 40 kilo (!) tandguld... Ingen kan anklaga tyskarna för att vara ineffektiva...
Efter att ha smält intrycken från koncentrationslägret begav vi oss ut för att äta. Vårt favorithak var fullt så vi drog omkring i judekvarteren och försökte hitta nåt lockande och hamnade till sist på ett rätt mysigt ”franskt” bistrohak där jag mosade i mig en Boeuf Bourguingon som var ok men inte särskilt märkvärdig. Sen gled vi runt lite på gatorna och kom fram till en gränd där stan verkade ta slut men sambon ville kolla in en fasad en bit in i gränden och då hörde jag förvirrad klezmermusik från någonstans. Vi följde ljudet och kom fram till ett torg med judiska restauranger och en hord uteserveringar. Vi blev inkastade på en uteservering av en tjej med tagelhår och långa tänder. Vi sippade varsin bärs och diggade den ostämda klezmermusiken som framfördes av två orkestrar på två olika uteserveringar. Det var lite synd att vi redan hunnit äta för judehakens mat verkade bra mycket godare än fransoskalopsen jag åt på bistron...
Sista morgonen var svår... Jag lyckades sova ungefär 2 timmar innan klockan ringde vid 5. Bussen till flygplatsen avgick 7 på morgonen och vi hade ungefär 45 minuters promenad till busshållplatsen. Jag oroade mig för att inte få kaffe då jag blir otäckt abstinenssjuk utan kaffe. Söta sambon hade dock hittat ett bageri som serverade kaffe och öppnade redan 5:30. Så vi stegade dit och jag hinkade i mig 2 koppar kaffe som tyvärr var rätt svagt men det hindrade abstinensen i alla fall. På vägen passerade vi en reklamaffisch med en bild på en kvinna i underkläder och texten: ”Bra Fitteri”. Jomen! Säkert! Bussturen gick snabbt och säkerhetskollen på flygplatsen gick utan problem till skillnad från säkkollen i Gdansk förra året där knektarna gapade och skrek och surade och betedde sig! Jag hade fönsterplats på flyget och kollade ner på havet mellan Bornholm och Skåne och såg de enorma algsjoken, det såg ut som om fartygen stävade sig fram genom sparrissoppa. Slemmigt värre!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Bra Fitteri" hahahaha. Jag antar att det betyder något helt annat på polska, annars är polackerna ovanligt frispråkiga må jag säga.
Kul läsning!
Ha det.
Haha ni har härlig resor du och söta sambon!
Skicka en kommentar