Going west Del 1

Ibland händer det sig att Noll8:an vågar sig utanför länsgränsen och den här gången blev det ett riktigt stort steg som tog allas vår blogghjälte utanför riksgränsen. På schemat stod ett besök till väninna G och hennes dotter M boendes i Fredrikstad i konungariket Norge. Ni vet det där landet i väster som någon av våra kungar slarvade bort ur Sveriges händer för en helkones massa år sedan.

På måndagsmorgonen satte jag mig på tåget med sur mage efter alldeles för få sömntimmar natten innan. Tåget var knökfullt på grund av strejkande kabinpersonal på flyget och något sista minuten-slugo hade satt sig på min plats och tittade envist ut genom fönstret när jag glodde på honom men han lydde snällt kommando när jag sa "vamose". Bredvid mig fick jag en halsstarrig youngster med aslångt skägg och bakom mig parkerade sig en fryntlig herre med både hängslen och livrem. Han hade en välansad grå brittisk mustasch och bar en beige trenchcoat och en militärisk keps i samma färg och såg ut som någon relik från första världskriget, typ en brittisk major som blivit frusen i tiden och plötsligt tinats upp på ett tåg till Oslo 2007. Majorsgubben somnade snart och lät som en kaffebryggare med undantag för en och annan gubbhostning, dags att kalka av bryggaren kanske? Precis innan avgång stormade en tjackalkis i 45-årsåldern ombord. Han hade hår till axlarna som var så fett att han såg ut att ha tvättat det i bregottfabrikens avloppsvatten. Hans ansikte lyste av vanmakt och han stank bakfylla och hade en min som om han hela tiden bad om ursäkt, ni vet ett sånt där utseende som triggar de primära funktionerna som signalerar att man ska flyga på honom och sparka the fuck ur honom! Alla har vi några hundgener... Fyllot överlevde dock resan och klev av i Hallsberg - hålan som Gud glömde och Satan förnekar, förmodligen skulle han vidare till Örebro. Stackars jävel... När han passerade förbi såg jag att halva byxbaken var borta och man såg hans chamoisfärgade kalsonger som säkert varit vita veckan innan.

Tågresan var lugn ända tills batterierna till den skäggiga youngsterns mobil tog slut, då skulle det kacklas. Jag blev först mäkta störd men han visade sig vara en kul tjomme som studerade konst och nu skulle sommarjobba som vakt på ett museum i Oslo. Han visste inte var museet låg och nycklarna till hans lägenhet skulle han få av sin kontaktperson som var omöjlig att få tag på eftersom annandag pingst fortfarande är en röd dag i Norge så skägget antog att han skulle bli tvungen att bo på vandrarhem första natten. Vi var rörande överens om att Jugend är den snyggaste ismen om nu Jugend räknas som en ism.

Väl framme i Oslo möttes jag av skyfall! Jag och skägget höll oss kvar inne på perrongen och rökte ikapp de cigaretter vi låg efter pga tågresan. Området runt stationen var en veritabel sjö och jag upptäckte mycket fysiskt att det var hål i sulan på min sko. Väninna G dök dock sjangtilt upp med sin fina bil och hämtade mig för vidare transport till Fredrikstad. Lilla M som är 8 månader fann den svenske besökaren vara så omåttligt tråkig att hon somnade i baksätet strax efter att vi åkt från stationen. Mina erfarenheter av Norge är mycket små och jag fascinerades av landskapet. Det såg väldigt mycket norrland ut och jag satt och glodde ut genom bilrutan som den bästa turist den timme det tog till Fredrikstad.

Väl framme i huset parkerades lilla M på mattan på vardagsrumsgolvet och jag portionerade ut ett par av leksakerna jag köpt med och en cylinderformad brioskallra föll i god jord. Den var kul att både bita och skaka på och jag och M blev tjenis. M är ett mycket trevligt barn som hellre skrattar än gråter även om det kunde bli lite småkink när mamsen försvann ur synfältet. G bor i nedervåningen av en stor villa. De har en lite märklig bostadskultur i Norge, det finns ingen allmännytta utan det hyrs direkt av fastighetsägarna med höga hyror som följd och det är inte helt ovanligt att man bor i kollektiv i Oslo. Hu för marknadshyror... Dagen avrundades med att G bjöd på mat med perfekt kokat ris *imponerad* och sedan såg vi den animerade filmen "Släpp Jimmy fri" som varmt rekommenderas! Jag höll på att skratta ihjäl mig! Och så kollade vi lite på ett gammalt norskt barnprogram som hette Pompel og Pilt (tror jag) och alla som gnäller över hur Staffan Westerberg förstörde deras barndom borde se Pompel og Pilt och få klart för sig att de norska barnen hade det värre! Och så blev jag av med mina fina svetsbrillor... En gång i arla urtid gjorde jag och G en deal att jag skulle byta bort mina coola brillor mot en peruk med tjocka flätor eftersom jag har som en fetisch att dra i flätor. Dock visade det sig att G slarvat bort peruken så den är nu uppsatt på skuldkontot.

Dag 2 inleddes med stadig frukost och hälsande på G:s kompis K som dök upp med en bunt cd-skivor. Han hade ett leende som Christopher Reeve och hällde upp en rekorderlig kopp kaffe åt mig. Jag hade vissa problem med att förstå honom till en början då han pratade ren norska till skillnad från G som efter tre år i Sverige pratar bra svenska. Dock redde det sig med språkförbistringen ju mer vi kacklade. Men ibland blev det knepigt när vissa ord betyder helt olika saker på våra språk. Dricka bärs låter vettigt för en svensk men inte för en norsk då deras ord för bajs uttalas bärs (har ingen aning om hur det stavas dock...). Sen spenderade vi dagen med att marschera runt i Fredrikstad som var en riktigt trevlig håla med fin arkitektur och bra mat, K bjuckade generöst på dyra tapas där det ingick en halv hummer per person och jag förlorade min hummeroskuld. Minns en story jag hörde någon gång om en atlantvik i Bretagne där de största och bästa humrarna fiskades. De var extra välgödda tack vare att strömmarna gick så fint att liken från alla skeppsbrott inom några mils radie spolades in i viken och humrarna hade följaktligen god tillgång på käk. Sen så diggade vi in gamla stan, fästningsstaden, med fort, kanoner och en vallgrav formad som en stjärna.

Efter marschen genom Fredrikstad somnade G och M och min nyvunne vän K tog med mig på en biltur till Halden för att kolla in Fredrikstens fästning där Karl XII bet i gräset. K körde som en biltjuv på de slingriga norska vägarna samtidigt som han pekade ut sevärdheter och kuriositeter i landskapet, jag höll i mig och kontrollerade bilbältet men han var rätt stadig på ratten och väl förtrogen med vägen så allt gick utan missöden. Halden var en makalöst vacker stad och fästningen var belägen på ett berg högt upp med magnifik utsikt, på ena sidan såg man Sverige och jag drabbades av nostalgisk hemlängtan. Vägen upp till fästningen gick just uppåt och det var brant och det pep och tjöt som en kull hamsterungar ur mina rökarluftrör men det var det värt! Lite tröst var det att även K pustade och slog hål på myten om att alla norrmän är hurtigt spänstiga! På fästningen vajade en norsk flagga och K sa att det kunde varit en svensk och jag kunde inte låta bli att bränna av ett stomatolleende och säga "Eller en tysk...", en rysning fortfor genom K:s kropp och sen pratade vi inte mer om det. Sedan for vi vidare och kollade in gamla svinesundsbron och jag fick svindel när vi gått ut mitt på den, det var långt ner till fjorden under. Jävligt långt! Dagen avrundades med en flarra vin och efter dagens aktiviteter blev jag om möjligt ännu mer flegmatisk av alkoholen...