Let's go to Skåne!

Nu har tiden kommit för er tappra 08:a att bli skåning! Eller snarare blir det som så att jag fortsätter vara 08:a fast med en annan geografisk placering. Man måste ju hålla hårt i hävd och tradition i denna tidsålder av regionell upplösning.

I lördags var det dags att köra ner möblemanget och alla prylar jag samlat på mig. Innan jag började flyttpacka var jag inbilskt övertygad om att jag var minimalist men kvantiteten kassar och kartonger övertygade mig om motsatsen… Hur som så hade jag riggat med en flådig skåpbil från OK och tvenne kumpaner som skulle göra nytta som sjåare och det gick väl sisådär. Bärhjälp 1 som jag på grund av stämningsrisk alternativt risk för broderlig misshandel diskret kallar B skulle ta över min soffa och fåtölj så vi började med att kånka ner dessa två pjäser från min kvart på tredje våningen. B stånkade och svettades ymnigt och undslapp sig åtskilliga grymtningar men ner kom grejerna och in i bilen kom de också. Väl framme hos B gick något snett och hans grymtningar övergick i ett slags lågintensivt gnylande som slutade med att han spydde tarmarna ur sig innan soffan ens var uppe. Lite nervöst funderade jag på om det var dålig ork eller magsjuka som var orsaken för en magsjuka skulle inte kännas som någon hit under sjutimmarsfärden till skåneland.

Efter att till sist ha fått soffan på plats kunde vi rulla tillbaka till mig för att börja kånka ner allt mitt skit. B var helrisig och pallade inte riktigt med att springa upp och ner från tredje våningen men så kom stödtruppen i form av kumpan Stormfågel, muskelpaketet från Östermalm. Dagen till ära var Stormfågeln utklädd till Moby och dessutom bakfull och undrade om han fick åka hem när han inte tyckte att det var roligt längre. Det fick han inte…Efter inledande kink bar han som ett proffs från frihamnen och bar alldeles ensam ner både tv:n och min fullpackade piratkista som jag inte ens trodde två man skulle orka lyfta. Jag ska bjuda honom på en bråckoperation när lönen kommer!

Två timmar senare var bilen stuvad och jag var (nåja) laddad för att köra söderut. B som var inplanerad som ressällskap och urlastarhjälp var alldeles för risig för att orka hänga med så jag fick mol allena parkera mig i bilen och gasa ut på E4:an. Bilen var imponerande pigg och gasvillig trots dess storlek och dieselmotor så jag kunde med lätthet hålla en hastighet runt 120 och förträngde saker som ”bromssträcka” och ”vältrisk pga dåligt stuvad last” så gott jag kunde och det funkade. Men det tar ändå sin tid att ta sig från tokholmen till Lund. På vägen blev jag omkörd av en fräsig jaguar med regnumret "RANELID", sveriges mest pretentiösa författare förmodligen på väg till något landsortsbibliotek för att hetsa upp en flock överåriga hennafärgade kulturknuttor med gröna halsdukar...

Vid 22-tiden var jag i alla fall framme och min söta sambo-to-be stod redo med rekorderlig mat och hembakt bröd och 8 bärvilliga armar i form av sig själv, syster, son och granne. En timme senare var bilfan tömd och lägenheten full. Jag släntrade ut för att parkera skåpbilen och då öppnades himlen och ett regn av bibliska mått föll. Marken mättades på nolltid men regnet bara fortsatte och ökade i intensitet. Onans regn, till spillo… Jag parkade bilen och gick de 10 metrarna till biljettautomaten och kunde krasst konstatera att både skjorta och byxor blivit soaking wet på den korta biten men jag har alltid varit en favorit för ”wet blackshirt contests” och hade nog kunnat bli omslagspojke för nästa års arditikalender. När jag såg min spegelbild i bilfönstret blev jag rädd och övervägde för en kort stund att ge mig ut på Lund och skrämma skiten ur folk men då alla andra som var ute i regnet förmodligen såg ut som jag så la jag ner det buset.

Söndagen inleddes med stel ledbruten kropp och en tur till IKEA för inköp av ny säng. Sängar kan vara väldigt tunga… X antal timmar senare var sängen placerad i sin rangliga ram och jag var fullproppad med ungersk kålgryta och redo för att gasa mig hem, i dubbel bemärkelse. Min ömma moder ringde upp mig och skrämdes med annalkande oväder med hård blåst och mycket regn. Ovädret dök dock aldrig upp. Seg och stel mellanlandade jag i metropolen Mjölby för att avlägga middagsvisit hos väninna Sjukfan och hennes svårt skäggiga karl. Sedan blev det non-stop-race tillbaka till tokholmen. Någonstans i krokarna av Nyköping kom jag ikapp ett djurtransportekipage som låg och fegkörde i vänsterfilen och jag laddade för att göra en Bruce Willis och köra om på insidan men typ två meter framför mig byter aset fil och vräker sig in framför mig. Jag bestämde mig för att göra en Rutger Hauer istället och svänger ut i vänsterfilen, lägger mig jämsides och börjar slentrianfingra efter 45:an mellan sätena men den hade tyvärr, eller som tur var, blivit kvarglömd i den andra bilen… Istället blev det mera blyfot på gaspedalen som kompensation. Vid midnatt var jag till sist i tokholmen igen med gravt röksug och smärta i högerskinkan från att jag suttit på min oförskämt feta plånbok hela vägen. Nu följer två veckors stockholmsavvänjning innan jag flyttar ner mig själv till Lund.