På andra sidan skogen Del 2

Som ett lite ovanligt turistmål tog vi en tur till en stormarknad tillsammans med svärmor som behövde fylla på förråden. Det visade sig vara så fint ordnat att man inte behövde betala bussbiljett om man skulle till stormarknaden. Heja kapitalismen! I gengäld fick vi ståplats… Mitt emot stormarknaden låg ett fett industrikomplex som tillverkade kemikalier och såg ut att kunna explodera när som helst. Jag hyser en viss förtjusning för skitiga industrier och hade svårt att slita blicken från området som såg ut som ett hånskrattande sår på moder jords lena hy. Nästa dag kom svärfars kompis Géza på besök, vi hälsade och han flinade upp sig och sa att han minsann haft min sambo i knät när hon var barn, långt innan hon satt i mitt knä alltså men jag kontrade med att jag dragit vinstlotten som får ha henne i knät när hon är vuxen och det kunde han ju inte argumentera emot. På kvällskvisten var det dags att åka och hälsa på sambons farbror Tibor (de har hårda namn där nere). Just denna kväll hade de en gäst som sov i vardagsrummet så vi fick bära in stolar i läsrummet vilket i sin trängsel gav en viss gemytlighet. Tibor bjöd på starkt kaffe och Egri Bikavér och han hade en imponerande samling Sven Hassel-böcker. Sen bar det av hemåt igen till ännu en av svärmors kulinariska sensationer; ugnsstekta champinjoner fyllda med rökt svål och fårost.

På torsdagen passade sambon på att avlägga visit hos en tandläkare och jag letade efter ett kafé att fika på så länge när det dök upp en mindre militärkonvoj på gatan, tre hunddiarréfärgade pansarvagnar susade förbi tillsammans med några olivgröna bilar. Pansarvagnar på gatorna har jag aldrig sett förut och jag drogs med av stämningen och började paradmarschera på stället. Sen gick jag och fikade. Jag stör mig på den där fula vanan de har att servera kaffe i dvärgkoppar i schnitzelbältet och söderut. Låt gå för att kaffet är starkt som satan men det blir ändå inte riktigt samma sak när man är van att kolka i sig 3 deciliter åt gången ur en potta. Och så stör jag mig på kafépersonalens sätt att glo när man beställer 2 dubbla espresso… Och i just det här fallet störde jag mig även på toaletten som var det mest nerpissade jag sett sen jag var på rockklubb på Mariatorget i Stockholm efter firmans julfest 2004. Ett nytt shoppingförsök gjordes samma dag och jag fyndade en närapå oanvänd svart paletå i min storlek för 30kr på en second hand-butik. På väg tillbaka hemåt passerade vi en kvinna som stod på trottoaren med en katt i famnen, kvinnan hade ett finger i rumpan på katten som viftade ilsket med svansen men ändå låg kvar i famnen.

På kvällen drog vi iväg till en bar för att möta ett par av söta sambons kompisar, Kuszti och Moxika (egentligen Monika). De är så civiliserade i Rumänien att man får röka på kaféer och barer till min stora glädje! Vi bänkade oss vid ett bord i källaren och jag sprintade upp till baren för att handla och där står en grov tvåmeterskille med rakad skalle, fetishskägg och rysk camojacka och synar mig uppifrån och ner och upp igen. Jag undrade vad det var för en otäcking och Kuszti förklarade att det var en medlem av lokala bikergänget. Det bådade inte gott tyckte jag men han lät mig vara ifred i alla fall. För 8 år sen var jag i Zagreb och höll på att få däng för att en tokig kärring tyckte att jag såg ut som en fascist, då räddades jag av några medlemmar av MC-Zagreb, undrar om jag denna gång hade blivit räddad av lokala fascistmilisen om MC-gänget hade börjat puckla på mig..? Ack, vissa frågor får man aldrig svar på. Varken Kuszti eller Moxika hade någon större lust att prata engelska så min kära sambo fick vara babelfish under kvällen men det funkade! Beställde även en pizza och fick hindra servitrisen från att hälla ketchup på den! Jävla födoämneshuligan…

Någon kväll begav vi oss iväg till en slags låtsasö i stan där de hade ordnat en vallgrav som snodde vatten från floden Mures. Ön var belamrad med stugor för uthyrning, simbassänger, tennisbanor, krogar och ett dånande disco. Dels funkade området som någon slags semesterby för turister och dels som rekreationsplats för arbetare vid en del företag som abbonerade på stugor. Vi lallade in på en krog och hinkade ett par stadiga karaffer bärs och käkade langos med gräddfil och vitlök. Mumsfilibabba! Fast jag hade andedräkt som en gasolbrännare efteråt. Sen gick vi vidare och tittade på floden och sambon pekade ut en ö där Rumäniens numera avlivade diktator Ceausescu hade haft en sommarstuga och om man förr i tiden simmade för nära ön blev man skjuten av hans käcka securitategossar. Mitt ute i mörkret vid floden hittade vi en öppen bar och hinkade i oss varsin bärs till. Hick!

Fredagskvällen spenderades hos sambons halvbror Zoltan som var en bra värd och dukade upp med kringlor, salta pinnar, juice och whisky, och två avkommor i tonåren. Han pratade bra engelska och upplyste gärna om att han nyligen blivit professor i neurokirurgi och blev förolämpad när jag inte visste det och som salt i hans egosår visste jag inte heller att han undervisade i tre olika kurser på universitetet. Han var en kul tjomme ändå och diskussionen råkade halka in på politik och han undrade om det fanns något bra högerparti i Sverige varpå vi fnissande drog upp sverigedemokraterna. Zoltan lyfte förvånat på ögonbrynen och undrade varför vi inte engagerade oss i det partiet. Han var lite besviken över att hans svenska elever på universitetet hette Suleiman, Ali, Ibro etc då svenskar enligt honom skulle vara stora, blonda och blåögda och han dissade kulturblandning och anförde vissa idéer om europeisk överhöghet. Jag kunde inte låta bli att argumentera emot och det var rätt uppfriskande för mig att befinna mig på socialistsidan i diskussionen, normalt brukar jag befinna mig i andra ändan av spektrat, mest i provocerande syfte (väldigt infantilt, jag vet!). Sen halkade pratet över på whisky och där var vi så överens att han plockade fram sin finflaska med laphroaig och bjöd mig på. Han spädde ut spriten en smula med något slags medicinskt mineralvatten och det lyfte verkligen smaken till helt nya höjder.

På lördagen var det allhelgonadagen och vi begav oss till reformerta kyrkogården för att sätta blommor på sambons farmors grav. Förutom vi och svärföräldrarna var farbror Tibor och kusin Lászlo + familj med. Kyrkogården var knökfull och utanför stod zigenare och sålde rostade kastanjer. Gravarna var lite annorlunda än i Sverige då de flesta hade stora stenlock som gick att öppna för att man skulle kunna stoppa ner fler döingar i graven utan att behöva gräva upp den igen, de är praktiska där borta i öst. Efter farmors grav var det dags att gå till hennes systers viloplats på katolska kyrkogården på andra sidan gatan och i mörkret som fallit såg det häftigt ut med alla röda och vita ljus som brann på gravarna. Att hitta farmors systers grav i mörkret och villervallan av gravar var som att försöka hitta ett halmstrå i en höstack. Min söta sambo kom bestämt ihåg att gravstenen skulle ha en svart plakett och ett kors. Till sist hittade farbror Tibor graven, den hade vit plakett på stenen och var utan kors. Graven borstades av och blommor placerades ut men farbror Tibor var lite störd för att graven var omgjord. Tidigare hade det varit en dubbelgrav men nu var den enkel och han undrade varför den hade förstörts och av vem. Efter lite grunnande hittade kusin Lászlo en grav en liten bit ifrån som visade sig vara den rätta komplett med kors och svart plakett på stenen. Den felaktiga graven hade rätt förnamn både på mannen och kvinnan men fel efternamn visade det sig vid en närmare examination. ”Vilken kabarét” lät Lászlo undslippa sig.

Fortsättning följer.