Aktiviteter i sommarskåne

Än en gång har jag råkat ut för en stolle på tåget... Det verkar vara mitt kors att bära. Jag satte mig på tåget och fick två smågapiga skateboardgrabbar mitt emot mig och strax före avgång kom en rödmosig snubbe med enorma biceps och satte sig bredvid mig. Grabbarna var tonårshögljudda och den ene hade problem med att bestämma sig för hur han skulle ha kepsen varpå biffen bredvid mig ryckte in och ställde allt till rätta när han sa "Det spelar ingen roll hur du har kepsen. Det ser för jävligt ut ändå!". Grabbarna glodde perplext på varann men biffen redde ut situationen igen "Äh, jag bah skoja, man måste ju få dissa lite.". Lättade skratt hördes från grabbarna. Sen ringde biffens mobil och han hade nog det värsta samtal jag hört nån gång på ett offentligt färdmedel "Hi, yeah fuck fuck fucking fuck, no i haven't been fucking payed yet fuckem! I told them to fucking put the money in my fucking off-shore-account. But fuck it! Did you make any fucking money last night? Fuck fuck fucketi fuck, hope you fucking make som fucking money tonight. Yah fuck fuck fucking fuck! Love you babe!". Jag blev riktigt överraskad av avslutningen på samtalet.

Sen började biffen föra ett mer normalt samtal med skateboardgrabbarna. Han frågade var de skulle och de svarade att det minsann skulle till "stan". Som svar på frågan vad "stan" var svarade de "Kristianstad" vilket väl namnet till trots snarare borde kallas "byn". Sen frågade han hur gamla de var, 15 och 17 blev svaret. Biffen grinade illa och drog in mig i samtalet "Fan, de är ju för små för att bjuda på sprit! Vill du ha lite då?". Jag avböjde artigt men han stod på sig "Jag har hur mycket tax-freesprit som helst så de e lugnt!". Jag föreslog istället att han skulle be smågrabbarna ljuga om sin ålder vilket de gjorde varpå två proppfulla plastkassar åkte fram. Grabbarna verkade bli lite förvirrade över spektaklet och frågade "Är du pundare?" biffen svarade nekande vilket ofelbart ledde till: "Är du huligan" (man kan ju inte låta bli att imponeras över grabbarnas oförvägna sätt att ställa känsliga frågor!). Biffen hävdade att han inte var huligan men sa att han hejade på Mjällby... Sen berättade han att han var ställningsbyggare och just hade gjort ett jobb på nån oljerigg i Nordsjön och han antydde att man tjänade stora stålar där. Vad man nu har för glädje av det om pengarna inte sätts in på kontot.

Sen är det ju, precis som i övriga landet, studentsäsong här nere. Trots att det bara handlar om en vecka per år som de där mupparna skränar, skitar ner och blockerar trafiken med sina studentflak blir jag alltid sne! När jag ser ett skränigt studentflak brukar jag trösta mig med tanken på att innan natten är slut ligger hälften av dem nerpissade eller nerspydda eller både och i en buske nånstans . En kär vän med ett något radikalare sinnelag än jag uttryckte sig så här: "Ett nackskott å en räkning till deras familj för ammunitionen. Har det naturliga urvalet satts ur spel är det vår plikt att rycka in! Studenter är ett jävla pack! Röda Khmererna hade rätt: Har du studerat annat än Bondepraktikan är du en fiende till samhället. Arroganta snorungar som tror att framtiden är deras... Usch!". Mjo, jag kan nog bitvis hålla med.

Härom helgen hade vi barnfritt och passade på att hyra bil, en BMW 318 blev det och jag inbillade mig att det skulle vara fräsigt men man måste vara vanskapt för att kunna köra en BMW! Pedalerna satt jättelångt in under instrumentbrädan medan ratten satt så långt fram att jag hade den i bröstkorgen oavsett hur jag ställde in den. När jag istället skickade bak sätet tills ratten satt på lagom avstånd nådde jag inte pedalerna längre. Men! Jag har upptäckt ett samband! I vintras köpte jag en jacka från LaRedoute som var jättemärkligt sydd; den var stor i kroppen och lång medan ärmarna var åt helvete för korta! Nu har jag kommit fram till att LaRedoutes kläder är anpassade för BMW-förare! Lång kropp och korta armar.

Nog med gnäll nu! BMW:n gick snabbt så in i helvete och vi fläskade iväg till Österlen som ska vara så jävla fint. Jag kan krasst konstatera att det är en överdrift... Tittvänlig landskap för all del men så märkvärdigt var det inte. Det är som med Gotland! Alla säger att det är sååååå vackert men sen när man väl kommer dit ser det ut som vilken vindpinad jävla ö som helst! Fast i större skala... Och dessutom är ön full av inavlade typer med talfel. Men tillbaka till österlen, vi var och glodde på Ales stenar som var rätt mäktigt. Även kustlinjen vid stället där stenarna låg var rätt ball. Sen cruisade vi runt lite på måfå och hamnade i pittoreska hålor som Kivik och Sjöbo som var så skrämmande dött att det kändes som om man råkat köra sig in i filmatiseringen av "Children of the corn". Dagen efter hämtade vi lite möbler och jag körde mysvilse i Malmö och så styrde jag manligt upp en lackskada på bilen som kostade mig 3000 extra...

Utöver detta har jag haft en sån där världen-är-liten-upplevelse. Brukar vara ute och röka samtidigt som en tjomme som jobbar för en firma i samma hus som jag jobbar i. Han är rätt skojig och vi brukar kackla men så kom vi in på vad vi hade gjort tidigare och den där tjommen visade sig ha varit militär vilket jag hade svårt att tro eftersom han är så avspänd. Ännu mer förvånad blev jag när det visade sig att han varit befäl för kustjägarna på KA1 i Vaxholm. Man har ju sina fördomar om befäl hos försvarets jägarförband... Min äldsta bror gjorde lumpen där och hade haft den här tjommen som befäl! Ibland är världen förkrympt. Brorsan hade bara goda minnen av honom, Sen visade det sig att den här snubben är en manisk cyklare som nöter landsväg så fort han kommer åt. Nu hade han planerat att köra Canada-Mexiko-tävlingen 2011 och hade tänkt att han skulle rigga en blogg om det och dra ihop sponsorer och sedan skänka överskottet till Barncancerfonden. Jag föreslog att vi kunde slå oss ihop, om jag blir arbetslös kan jag supa ett par veckor i sträck och skänka panten till Barncancerfonden och sedan via bloggen utmana andra a-lagare i landet! Han tyckte det lät strålande eftersom vi kommer att tilltala två helt olika kretsar av läsare blir ju grejen ännu större!

Efter alla roliga saker måste vi gå in på något tråkigt. En kollega dog knall och fall härom veckan. Han var regionschef när jag började och var den som anställde mig. Båda gångerna! En sportig 50-åring som alltid syntes och hördes så det märks att han är borta! Pax Vobiscum...