Ett myllrande djurliv

Trots att jag bor i en storstad eller nåja, en förort 25 minuter med t-banan från stockholms city så är det ett myllrande djurliv här! Sen jag började röka på balkongen har jag dessutom blivit mer medveten om det. Nedanför min balkong finns en liten park och sent på kvällarna brukar det stryka omkring rådjur där, dock är inte rådjur särskilt ovanligt i stockholms omnejd, snarare verkar det vara ungefär samma individtäthet som hos stockholms råttor. Men hur som helst är det rätt uppiggande att se dem stå och beta och veta att om jag hade ett gevär skulle jag kunna göra en "Runar".

På senvintern brukade en uv hänga på det lokala vattentornet och tydligen är det extraordinärt med uvar så nära tätbebyggda områden. Det var en rätt skön känsla att stå ute i iskylan och röka och lyssna på en hoande uv! Tyvärr har vi ju då de maniska samlare som kallas ornitologer som ofelbart gjorde vad de kunde för att skrämma iväg uven, allt för att de ska kunna få ett eftertraktat kryss på sin lilla 300-lista... Bredvid vattentornet ligger högdalstoppen som är lite högre än tornet och just under tiden som uven höll till på vattentornet var det väldigt poppis att ta sig upp på toppen och lysa med lampor ner på vattentornet. Folk som inte kan låta djur vara ifred ska ha spö tills de inte kan gå ut och störa djuren något mer! Under samma tid som uven var i krokarna sprang det även omkring en räv och skällde i området! Jag höll på att skita på mig första gången jag hörde den!

I höstas satt jag en natt som vanligt vid datorn när jag hörde ett jävla skrapande på fönsterblecket, utgick ifrån att det var de packade italianogrannarna som lekte med en pinne och brydde mig inte. Men ljudet fortsatte och till sist var jag så jävla nyfiken att jag gläntade på gardinen och ser en liten katt sitta på fönsterblecket. Men hallå! Jag bor på tredje våningen! Jag drog gardinen åt sidan ännu mer och "katten" flög iväg! Det var en liten uggla som förvirrat sig in i området och satt sig just på mitt fönsterbleck.

I söndags hade jag ett förnämligt skådespel i parken utanför när jag satt och blossade på första parkett. Ett koltrastpar jobbade järnet med att hålla tre skator stången och de flög runt som värsta Röde Baronen och gav skatorna tjuvnyp i arslet och förde ett jävla liv men vad hjälpte det när skata nummer 4 och 5 passade på att plundra deras bo under flyguppvisningen...

Sen är det gott om insekter här! Inbillar mig att det beror på parken utanför. På vårkanten kommer det alltid in riktigt feta och trögflygande humlor och getingar genom köksfönstret. Humlorna är alltid lätthanterliga och vill inget annat än att komma ut. I våras knallade jag ut i köket vid ett tillfälle och hörde ett dovt surrande ljud och hinner precis tänka "mopedistjävlar" innan en fullastad humla flyger rätt in i pannan på mig, gör en bakåtvolt och landar hysteriskt surrande på golvet. Efter ett tag lyckades jag få den att greppa pappret jag höll fram så att jag kunde sätta av den vid fönstret. Getingarna är inte fullt så lätthanterliga. De beter sig illa och ska alltid flyga lite för nära några gånger för mycket. Det är som att de inte vill annat än sticka en samtidigt som de inte vill starta det hela så de irriterar en så mycket att man till slut viftar efter dem och vips så har de fått sitt skäl. Förmodligen är getingar kodade till att bara ha ett mantra i huvudet: "Måste orsaka en anledning! Måste orsaka en anledning! Måste orsaka en anledning!". Lite Sylvester Stallone så där... Tänk er en geting som just stuckit någon och blivit av med gadden och ändtarmen och som med sina sista andetag snedkäftat reciterar Rambo från First blood: "I didn't draw first blood! I don't wanna hurt anybody!". Jag gillar inte att döda djur men ibland kan jag inte låta bli att tycka att getingarna gjort sig förtjänta av det och jag har utvecklat det till en skön konst att sänka getingar med gummisnodd! Ett par gånger har jag träffat så fint att de gått i två delar i luften!

Tillbaka till humlorna! Tidigare i våras kunde jag konstatera att åtminstone en humla har bo mellan väggen och taket precis bredvid min balkong. Jag såg hur den mödosamt krälade in i en spricka i betongen och försvann och nu har det börjat dyka upp förvirrade minihumlor på min balkong som inte riktigt verkar veta hur de ska bete sig och de verkar minst sagt överraskade av sin flygförmåga. Om jag var formad humla skulle jag också vara överraskad av flygförmåga...

Första våren jag bodde här dök det upp ett oroväckande stort antal döda skalbaggar i lägenheten. De var svarta och cirka 2,5-3cm långa och jag fick kackerlacksnoja! Dels för att jag hittade skalbaggsliken på ställen som sopskåpet och under kastrullgallren på gasspisen och dels för att soprummet ligger på bottenvåningen rakt nedanför min lägenhet. Efter att ha konsulterat det eminenta uppslagsverket Focus från 1959 kunde jag konstatera att det rörde sig om något slags jordlöpare och jag kunde andas ut. Focus är förresten ett makalöst bra uppslagsverk, även min 48 år gamla upplaga är remarkabel. Har man potensproblem borde man med fördel kunna klämma in snorren i Fokus för där står fan allt! "Lustiga" skämt från närmre och intimare dambekanta undanbedes. Tack!

Utöver alla vilda djur som finns här finns självklart även en stor del tamdjur. Katterna är talrika. Ett tag hade vi en riktigt dominant hanne som gärna låg mitt på vägen och solade sig med ballarna stolt i vädret. Kom man med bil fick man snällt vänta tills misse tyckte att det var dags att maka på sig, tutor och höga motorvarv sket han fullständigt i. Katten i fråga hade tillhört en äldre farbror men hamnade på gatan när farbrorn dog. Någon boende i kvarteret förbarmade sig dock och byggde ett litet hus åt katten och ställde ut mat och mjölk. Så småningom dog katten i alla fall och en ganska liten men uppkäftig katt med sköldpaddsmönstrad päls blev kvarterets okrönte kung men han grejade inte riktigt att ligga i vägen på samma otvungna sätt som den tidigare alfahannen. Förra sommaren såg jag den lilla sköldpaddsmönstrade jaga en hare i gräset i parken utanför och det såg skitlöjligt ut! Haren hoppade och katten sprang en halv meter bakom och när haren stannade så stannade katten och när haren satte fart hängde katten på så det var hela tiden en halv meter mellan dem. En djurkunnig bekant förklarade att katten snarare bevakade sitt revir än planerade hare till lunch.

Sen är det poppis med hundar här. Det är många kräk som sorterar in i kvällspressrasen "kamphund" alternativt "mördarhund". Tyvärr är de flesta här med sådana hundar individer från socialgrupp 17 som inte ens kan stava till "koppel", ännu mindre till "dressyr". "Respekt" brukar de däremot kunna stava till men då hellre med c än med k. Förra vintern blev jag biten i benet av ett hundkräk utanför lokala icabutiken, fast det var dock en borderlinecollie snarare än en bulkstaffarmpitterrier. Dessutom var den kopplad men lillgrabben som höll i kopplet hade väl inte så mycket att sätta emot...