Grannar Del 2

Efter Bagarmossen gick flyttlasset till det ungefär lika fashionabla Bandhagen. Området var betydligt trevligare än Bagis och så var det lite legendarisk mark, huset där Thåström växte upp låg ca 100 meter från huset där jag bodde! Även om det här nu var tänkt att handla om grannar så måsta jag skriva några ord om lägenheten, som snarare borde kallas för en enhet... Den låg en halvtrappa upp och var 27kvm och byggd som en rektangel. Kokvrån var så liten att jag inte kunde vända mig i den och spisen bestod av ett campingkök med 2 plattor. Badrummet var nästan lika minimalt och hade en antik toastol vars spolning ofta gjorde solokarriär, speciellt på nätterna. Väggen mellan badrummet och kokvrån var riven och där stod en duschkabin helt utan fuktutsug. Den permanent fuktiga luften gjorde att lägenheten kryllade av spindlar vilket ledde till att jag slapp alla andra former av småkryp. Huset var dessutom extremt lyhört. När grannen två våningar ovanför mig pissade hördes det ner till mig... Av någon obegriplig anledning trivdes jag i lägenheten och bodde kvar i 5 år. Då så gott folk då har det äntligen blivit dags att avhandla grannarna! Vi börjar med toktanten. Hon bodde på tredje våningen, var kort och bred och helt väck i skallen! Hon pratade för sig själv i trapphuset och även utomhus ibland och utifrån det jag hörde verkade hon ha rekorderliga hallucinationer och vanföreställningar. Hon hade dessutom något lungproblem så hon var tvungen att stanna efter varje halvtrappa för att väsande hämta andan och det kändes alltid lika kusligt när man genom masonitdörren hörde henne stå och flåsa. En gång var hon på väg ut när jag stormade in genom porten. Jag hälsade artigt men hon svarade inte utan glodde bara ondskefullt och pressade sin oformliga kroppshydda mot väggen. Jag sprintade förbi henne och låste in mig i lägenheten, ungefär samtidigt började tanten skrika: ”Din blåsvarta jääävel! Huuur kom du in i fastigheten! De släpper in vad som helst!”. Sedan började hon ta sig upp för trapporna igen, tydligen var hennes ärende ut inte aktuellt längre... När hon tagit sig upp en halvtrappa stannade hon utanför min dörr för att hämta sin lungsiktiga anda och fortsatte gapa mellan flämtningar och flås: ”Jag veeet nog vad du är för en! Jag ska prata med värden! Vi ska inte ha såna här!”. Samtidigt som det var komiskt var det även lite obehagligt... Hon jobbade sig vidare uppåt i trapphuset och jag stod andäktigt i hallen och lyssnade. Det sista jag hörde var när hon öppnade sin dörr och skrek: ”Påskkort! På skärtorsdan! Dom ska man ju för fan få på påskafton!”. Så där höll hon på men turligt nog träffade jag sällan på henne i egen låg person... Hyresgästerna som bodde i lägenheten ovanpå min spelar i en egen division... När jag flyttade in bodde det en snickargalning ovanpå. Han snickrade jämt! Jag fattar inte hur mycket snickerier man kan få in i en lägenhet på 27 kvadrat men uppenbarligen får man in en hel del... Dock flyttade snickargalningen några månader efter att jag flyttade in och ersattes av ännu en snickargalning... En gång träffade jag snickargalning nummer 2, han stod utanför trapphuset med en förgasare i handen när jag kom hem. Han såg ut som en personifikation av begreppet vanmakt men slappnade av lite när jag hälsade på honom. Det dröjde inte länge innan han flyttade och ersattes av ett ungt par som, just det, gillade att snickra! Först trodde jag att de bara spikade ihop bokhyllor och satte upp tavlor men spikandet fortsatte månad efter månad. Kanske låg det någon slags förbannelse över lägenheten som gjorde att dess inhabitanter måste snickra? Kanske var det en snillrik labyrint av spånplattor som byggdes där uppe och varje hyresgäst måste snickra ihop sin personliga del? Anyway, de nya grannarna gillade att ha sex också! Vid flera tillfällen var de dessutom fler än två. Första gången blev jag lite konfunderad när jag hörde två olika mansröster bland knulljuden. När de var klara lämnade två män lägenheten men en mansröst fanns fortfarande kvar, dagens dubbel var alltså dagens trippel. Flickan var tydligen ganska lössläppt... Jag såg henne några gånger, hon såg ut som popstjärnan Pink och såg alltid nöjd ut... Under den tiden kom jag i lag med en trevlig kvinna och första gången hon kom hem till mig sexades det hej vilt i lägenheten ovanför och det blev lite pinsamt för oss att sitta och fika till de där ljuden när vi hade ett alldeles nystartat förhållande. Efter sexatleterna flyttade det in ett hormonexperiment i lägenheten ovanför. Han var rätt ung och kom förmodligen direkt från föräldrarnas villa. Han hade kort stubin, kastratröst och ett axelparti som Glenn Danzig. Han gillade dessutom att festa. Och att snickra... Han och hans gäng brukade grunda i hans lägenhet inför fredagsutgångarna och han hade även den fula vanan att vräka på stereon skyhögt innan han gick in i duschen på helgmorgnar... Folk som spelar skyhögt på stereon medan de duschar ska misshandlas tills de slutar skrika! Efter några månader skaffade han sig en flickvän men hon verkade ha svårt att ta honom på allvar. Hon dissade honom och rackade ner på honom så fort hon kom åt och han lyckades aldrig försvara sig utan gnydde bara och verkade inte veta hur han skulle bete sig. Dessutom nobbade hon att ha sex med honom vilket brukade leda till intressanta meningsutbyten: ”Öööhh men du, kan vi inte...” ”Nej! Jag har ingen lust!” ”Öööhh men du vill ju aldrig ju...” ”Fan! Du är så jävla patetisk!” ”Öööhh vaddårå? Men vi kan väl ha sex ibland?” ”Fan! Du är så jävla patetisk!” ”Öööhh men jag vill ju...” ”Fan! Du är så jävla patetisk!” Så där lät det. Ibland flippade killen ur och började slå sönder möbler när han inte fick komma till och vid de tillfällena brukade tjejen ta på sig sina högklackade boots och gå ut i trapphuset och springa upp och ner för trapporna och röka för att sedan gå in och kalla honom patetisk igen... Efter något år blev han vräkt och lägenheten stod tom i 3 månader och det var verkligen en välbehövlig vila för mig. Nästa hyresgäst ovanpå var en halvalkoholiserad taxichaffis som gillade att rulla tomflaskor på golvet och så hade han en faiblesse för snickrande. Överlag var han dock tyst och dämpad. En gång ringde en grannes kompis på hemma hos mig. Han hade Patrik Sjöberg-komplex och en stor långhårig schäfer som såg ut att lystra till namnet Krossen eller Tyson. Killen såg ut att ha en svår ångestattack och verkade nervös när han började prata: ”Eeehh tjena...” ”Hej du!” ”Jag skulle upp till Danne men han är inte hemma” ”Nähä?” ”Känner du Danne? Vet du var han är?” ”Nej...” ”Kan jag få låna telefonen?” Jag hämtade luren och snubblade på jätteschäfern som smitit in i lägenheten för att kolla läget. Killen ringde någon och lät som om han hade en klump i halsen när han pratade. ”Var är du? Kommer du snart? Kan jag vänta? Näää, jag pallar inte...” Jag trodde han skulle börja grina och undrade hur man gör för att trösta ångestberidna killar med Patrik Sjöberg-komplex. När han avslutat samtalet höll han nervöst i telefonen som om han skulle dö om han lämnade den ifrån sig. Till sist fick jag i alla fall tillbaka luren men killen verkade inte vilja gå. Han stod och skruvade på sig i hallen och verkade tycka att gå ut ensam med hunden i solen var det hemskaste som kunde ske. Efter lite småprat i hallen gick han i alla fall. Vem av grannarna som var ”Danne” lyckades jag aldrig lista ut. En karl med snickarfirma(!) hyrde lägenheten bredvid min där han hyste in sina anställda, en ungrare och en tjeck. De bodde tillsammans i en lägenhet lika liten som min och allt som oftast hade de sina flickvänner där. Jag fattade aldrig hur de pallade... De var ganska tysta och lugna men den ene av dem snarkade till förbannelse. Strax innan jag flyttade borrade de upp porrspeglar i sin kvart utan att tänka på att det var rena rama pappväggarna så bultarna gick rätt in i min lägenhet. Det var knepigt att försöka förklara vad som hänt för två killar som inte kunde svenska och knappt engelska så jag gav upp efter en stund... Sedan fick jag äntligen ett första hands-kontrakt! Mer om det och de grannar jag haft sen dess tar vi nästa gång.